Publicerad 2013-09-30 20:10:41 i Neo-tiden,
Senaste dagarna har det varit ganska gnälligt. Killarna har haft svårt att komma till ro.
Men så. Nu på em har de sovit knäpptysta och utan ett pling i 1.5h. Tyvärr hamnade jag själv i en dum sittställning så jag kunde inte sova med dem eftersom jag inte ville väcka de björnar som sov. Men bara en sån sak som att kunna läsa eller kolla nätet utan att bli avbruten. Eller prata i telefon. Det var ljuvt.
Bäst av allt var att det inte plingade!
Snacka om ytterligheter från fm till em..
Nu ska denna slitna men nöjda morsa på bio med grabbarnas mostrar!
Förresten. Höll ju på att glömma. Doktor Öron-Näsa-Hals var på besök och kollade ner i Arvids svalj för att se om det var något som störde och för att se om det var någon fistel kvar (man kom i en fistel vid hans första intubering och det sades då att det skulle följas upp). Men allt såg fint ut. Glada är vi för det men där försvann liksom esset i rockärmen...
Kaanske att Nexium är mirakelmedicinen.. Hoppas kan man ju alltid!
Publicerad 2013-09-30 14:42:04 i Neo-tiden,
Arvids röntgen på lungorna såg bra ut. Hans lungförändringar (BPD) har börjat gå i regress vilket ju är väldigt bra!
Han har nu fått tid för ett "riktigt" EEG imorgon. De tror inte att det är Epilepsi och han har ju redan gjort en långtidsregistrering av "lightvarianten" som inte visade något. Men de vill iaf kolla lite extra..
Publicerad 2013-09-30 11:48:55 i Neo-tiden,
Arvid är igång igen (eller ska jag säga Inte igång?!).
Ny vecka. Nya doktorer. Igen.
Verkar dock vara bra sådana. Den här gången med.
Fördelen med ny läkare varje vecka är väl ändå att man får nya ögon och infallsvinklar. Nackdelen är att kontinuiteten och därmed uppföljningen blir sämre. Då måste läkarna helt förlita sig på föräldrarna och sköterskorna.
Dagens planering är iaf:
-Ny lungröntgen
-Remiss till öron-näsa-hals angående en fistel som upptäcktes på Arvid vid födseln som sitter någonstans i halsen och därmed skulle kunna vara en orsak till att det spökar
-Byte från Zantac till Nexium
-ev ett utförligare EEG längre fram
Det var det. Vi fortsätter väl...
Dagens stora grej: Arvid vägdr över 3 kg!!! Närmare bestämt 3030 g.
Publicerad 2013-09-29 19:40:34 i Neo-tiden,
Killarna fyller idag 4 (!!!) månader. Craaazy!
För första gången på längei har vi idag varit ute på en härlig promenad runt sjukhuset. Med nya apparater och, iaf för stunden, stabila killar så var det en lugn, plingfri upplevelse.
Killarna verkar verkligen uppskatta promenader. Vincent har för vana att somna innan vi kommit in i hissen och sova tills vagnen slutar rulla.
Arvid som blivit väldigt vaken ägnade dagens tur åt att med stora ögon titta sig förvånat, men nöjt, omkring.
Tyvärr hade jag rätt i mina farhågor när Arvid började svaja redan i natt och mycket riktigt så hade han en episod med andningsuppehåll efter förra målet. Verkar visst aldrig sluta..
Publicerad 2013-09-29 08:12:02 i Neo-tiden,
Arvid svajade enligt gamla maner i natt. Upp och ner. Upp och ner. Inte så lågt men tillräckligt för att plinga hela tiden, mer eller mindre, mellan 00-04... Därefter blev det lugnt när han fick sova på mitt bröst. Antagligen stimulerar rörelsen av mina andetag hans egna.
Men lagom till dess han slutade plinga, var det Vincents tur. Men gnällig istället. Det hade han ju varit igår med. Vi misstänker att magen är bekymret...
jag tog maten vid 4 och Daniel nu på morgonkvisten. Vi blir bättre och bättre på att stereomata!
Publicerad 2013-09-28 23:17:06 i Neo-tiden,
Mys i mammad famn, men mest mys med brorsan <3
Publicerad 2013-09-28 21:17:23 i Neo-tiden,
Bilden ger inte riktigt likheten rättvisa, men jag kan nog inte svära mig fri från mina söner.. Jag ser vissa likheter över munnen och på andra sätt är de lika Daniel.
Dagen har varit lugn. Inga apneer och endast ett fåtal, snabba dippar.
Vincent har dock varit lite gnällig. Troligen magknip. Nu sover han dock i min famn. Nöjd att mamman är tillbaka tror jag minsann, efter en dag borta då pappan och farmot varit med killarna..
Publicerad 2013-09-27 21:48:22 i Neo-tiden,
Tömtgen av hand- och fotleder visade att grabbarna är lite bensköra. Tydligen inget ovanligt för prematurer och oftast rättar det till sig av sig självt. Men ännu något som ska följas...
Arvid har iaf inte haft ett enda andningsuppehåll idag! Hurra! Klart att det plingat ibland men inte alls samma...!
Kanske är det nu det vänder? ;)
Publicerad 2013-09-27 16:07:21 i Neo-tiden,
Det har varit en kanonbra dag. Och för varje bokstav jag skriver blir jag rädd att det ska tvärvända.
Här ligger iaf två mätta och trötta killar efter en stereomatning av sin mamma. (som gick som en dans)
Pappan är iväg och köper bil!!!
Så mycket otur som vi haft med våra bilar. Nu kände vi att det får vara nog. Lägga mer pengar men förhoppningsvis få en bil som är trygg och säker att köra barnen i. Vi har annat att lägga vår energi och vårt fokus på än trasiga bilar...
En Toyota Avensis blir det allt. Vääldigt fin och go att köra! Synd bara att man sitter fast här så man inte hinner provköra så mycket :).
Publicerad 2013-09-27 13:58:46 i Neo-tiden,
Vincent är en envis ung man. Vill han till exempel vara i famnen så duger inget annat än famnen.
Vaknar han och är hungrig så ska maten serveras helst för fem minuter sedan.
Arvid har också stark vilja men är inte riktigt lika otålig. Han blir inte heller lika arg vid undersökningar eller annat trams.
Men trots att de börjar säga ifrån och tala om att det är de som bestämmer så är de väldigt nöjda och tillfreds mestadels.
De är så bedårande söta när de ligger mätta och nöjda intill varann och är vakna och sociala. Vinkar med sina små händer och ger ifrån sig små kuttrande ljud.
På bilden ser vi en förvånad Arvid.
Publicerad 2013-09-27 12:38:25 i Neo-tiden,
Ultraljuden på hjärnan såg fina ut! Det kändes oerhört skönt att höra!
Peppar o saltkorn så har det varit en lugn förmiddag!
Dagens vikter
Arvid 2990 g
Vincent 3310 g
Det går stadigt uppåt!
Vincent har börjat växa ur massa bodys nu vilket känns roligt och tråkigt :)
Tur brorsan kan ha dem någon vecka till innan även han måste börja gå på strl 50!
Här får ni en suddig oredigerad bild på bröderna Elveskär (mer hinner man inte med två pratkvarnar!)
Publicerad 2013-09-26 18:51:15 i Neo-tiden,
Skönt det!
Annars då? Tja, läget är ganska oförändrat. Inte bättre men inte heller sämre..
Har gjort ultraljud hjärna idag. Doktorn skulle jämföra med tidigare bilder innan sitt utlåtande, men iaf inga blödningar.
Sen har vi även gjort röntgen på fot-och handled för att kolla bentätheten, som tydligen kan vara ett problem hos dessa småttingar, det har vi inte fått nåt svar på än heller.
Jag och grabbarna har lirat solo en sväng medan pappan fixat bilen. Första matningen kände jag mig som superwoman när jag lyckades byta blöjor på två hungriga arga bebisar och samtidigt få fram mat på två röda. Jag placerade killarna mot den suveräna amningskudden jag fått av (min) mormor. Bullade upp huvudena lite med filtar och off we went. Gick finfint. Tills det var knappt 10 ml kvar i vardera flaska. Då sjönk syresättningen. På båda. Pling hit, pling dit. Hysteri. Försök lyfta upp två bebisar samtidigt med andningsuppehåll (iaf Arvid). Då fick personalen rycka in. Så lagom till nästa mål, då Arvid redan innan målet konstrade i sin syresättning, bad jag faktiskt om assistans att mata en av dem.
Nu pustar vi ut alla tre efter maten. Nöjda men saknar pappan.
Den dagen pojkarna är stabila i syresättning, och ännu hellre syrgasfria, då blir det ju piece of cake att sköta två barn själv ;).
Så här mysigt har l och Vincent (eller Arvid för den delen) det allt som oftast!
Publicerad 2013-09-25 17:59:55 i Neo-tiden,
Arvid fortsätter med sina syredippar.
Något jag funderat på är epilepsi. Eftersom han blir helt slapp och slö vid "anfallen". Tidigare doktorer har helt slagit det ifrån sig förutom en dansk dr som var inne i början av episoderna men hon testade allt annat först och hann aldrig kolla det. Veckans doktor vill iaf utesluta det eftersom tanken redan slagit oss. Hon tror inte det men det känns skönt att någon lyssnar och vill kolla det. Med tanke på deras historia är inte epilepsi en omöjlighet.
Så nu ligger lillkillen med fem små elektroder på huvudet. Det är inget "helt" EEG men är istället lättare att mäta en längre tid. Så han ska ha dessa tills imorgon. Håll nu tummarna att det inte är ep! Det slipper vi gärna!
Publicerad 2013-09-24 12:24:09 i Neo-tiden,
Den här killen är väldigt vaken och sällskapssjuk på dagarna.
Båda verkar dock sova gott om nätterna. Så pass att de får väckas då och då för mat..
Publicerad 2013-09-24 12:21:20 i Neo-tiden,
Vincent är utan syrgas hela tiden idag förutom precis vid måltid!
Arvid har haft tre dippar idag men de är jämförelsevis snabba så det känns ändå som att det går åt rätt håll.
Som vanligt lagom tills det börjar lugna ner sig så är det nåt nytt på gång. Imorgon är det dags för andra dosen vaccin vilket kan ge mer reaktion med ex feber, än första dosen. Men känns skönt att ändå vara här och uppkopplade när det ges.
Publicerad 2013-09-23 12:50:53 i Neo-tiden,
Arvid plutten har fått blod.. Och även Vincent ska få en skvätt. Kanske kan det hjälpa dem lite.
Jag och pappan åkte hem en sväng igår över natten. Hann både stor-rensa pysselrummet och socialisera. Båda gjorde gott för själen.
Killarna har haft det relativt lugnt. Vi hoppas innerligt att det fortsätter så.
Sen har doktorn ordinerat mer luft till föräldrarna. Känns också bra. Då kan vi ta en paus ibland utan allt för dåligt samvete.
Ja, lite sol och hemmaluft så känns livet lite bättre igen!
Bild på Arvidsötnöten
Och brorsan, lika söt han:
Ps. Äntligen har blogg.se gjort en bättre app! (eller så har jag varit väldigt seg med att uppdatera den.. Men mycket bättre i alla fall!)
Publicerad 2013-09-22 13:30:14 i Neo-tiden,
Arvid fortsätter med sina andningsuppehåll. Ingen vet varför. De blir tätare (men inte djupare).
Det är tungt nu.
Publicerad 2013-09-22 11:41:49 i Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-22 11:37:00 i Arvid, Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-22 11:29:43 i Neo-tiden, Vincent,
Publicerad 2013-09-22 11:14:59 i Neo-tiden,
"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Arvid och Vincents korrigerade födelsedag, hurra hurra hurra"
Konstigt nog är de idag 39+6 men räknas som Beräknad Födelsedag. Jaja. 22 September har iaf stått klart som att då är de "klara".
Dagens vikt:
Arvid 2885 g.
Vincent 3080 g.
(medelvikten blir 2983 g)
Gissa-vikten-tävlingen var väldigt jämn (och mycket svår att utse en vinnare i)!
Vad ni var duktiga på att gissa!
Själv är jag ute ur leken sedan länge då jag gissade ca 2345 g. Men så här såg gissningarna ut:
Samuel: medelvikt 2435 g.
Sol-britt Wallin: 3075 g.
Hanna Linnarsson: runt 2900 g.
Noomi: mellan 2900-3000 g.
Maramina: 2950g och 2700 g.
Maja: 2975 g och 3075 g.
Bettan: 3200 g.
Carolina Å: 3111 g och 3134 g.
Elisabeth V: 2710 g och 2730 g.
Adina: 2195 g och 2295 g.
Mathilda: 2875 g och 2835 g.
Efter att ha uteslutit några pga för hög eller låg siffra samt kollat killarnas medelvärde om endast en vikt angivits så har jag tillslut, efter mycket och om och men, utsett en vinnare. Nej. Det var för svårt. Jag har utsett TVÅ vinnare.
Grattis Noomi, som (förvisso hade ganska "stort" spann på sin gissning, men lyckades pricka in medelvikten på grabbarna)
Och grattis Maja, som var närmast på båda av dem som gissade på två vikter!
Skicka mig era adresser så kommer varsin triss-lott på posten (jag lovar inte vilken dag dock med tanke på hur läget är här, men endera dagen... :)
Publicerad 2013-09-21 12:32:59 i Neo-tiden,
Doktorn, för övrigt en bekanting från Östra vilket kändes bra, konstaterade på dagens rond att Vincent gärna vill vara delaktig i besluten som rör hans vård. Han lystnade uppmärksamt och tittade än på doktorn, än på mamma. Där emellan blängde han lite skeptiskt på sköterskorna bredvid.
Han var så med i matchen att doktorn till och med kom av sig. :)
Maria undrade om detta med andningsuppehållen är något typiskt för dessa små och det är det. Inget ovanligt fenomen hos prematurer. Men det ska ju försvinna nu när de är fullgångna, inte eskalera...
Idag har vi iaf bytt till mjölkfri ersättning för att se om det kan hjälpa. Alla prematurer har mer eller mindre omogna känsliga tarmar. Vi hoppas att detta kan hjälpa något..
På bilden ser vi doktorscharmören :)
Publicerad 2013-09-21 00:04:29 i Neo-tiden,
Fin dag. Kör in killarna på salen eftersom det fortfarande är lite svajigt. Innan jag hinner gå dippar Arvid ordentligt och tar tid att få upp igen. Han slutar liksom bara andas, inte helt, han tar små korta andetag ibland, men tillräckligt för att inte klara hålla syresättningen.
Crap. Där rök den goda lugna sömnen.
(han hämtade sig efter några minuter, men det tar längre tid för mamman o pappan)
Publicerad 2013-09-20 23:08:18 i Neo-tiden,
Provade avdelningens babysitter idag. Med lite filtar och kudde blev det riktigt bra. ;)
Publicerad 2013-09-20 23:04:16 i Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-20 23:00:29 i Neo-tiden,
Arvid tycker inte att brorsan är så pjåkig heller... <3
Publicerad 2013-09-20 22:36:02 i Neo-tiden,
Ligger man med huvudet rakt in i brorsans kind och med nappen på plats blir livet så bra att man, iaf för en stund, kan stänga av syrgasen! Heja Vincent!
Publicerad 2013-09-20 22:25:43 i Neo-tiden,
Dagen har förflutit lugnt. En enda vända var Arvid nere riktigt lågt och det var snabbt. I övrigt har det bara varit "vanligt" plingande...
Meen vad de är fantastiska våra killar! Sådan charm, gosiga, glada och nöjda.
Tänk om de fått en lite lättare start och slapp sina dåliga lungor, vilka "lätta" bebisar vi fått (so far ;).
Publicerad 2013-09-20 12:26:20 i Neo-tiden,
Vincent kan sin sak. Idag har han lyckats matcha nappen med den nya fina filten!
Peppar peppar så har dagen hittills varit betydligt lugnare än gårdagen. Mest mys hela förmiddagen!
Publicerad 2013-09-19 21:34:05 i Neo-tiden,
Nej ugglepost var det som väntade i brevlådan.
Faantastiska Anna hade gjort så fina "mobiler" till barnvagnen! Helt galet fina!
Dessutom väntade en hel påse med kläder och ett fint brev från framtida polaren Tore som hade växt ur lite kläder!
Därtill fanns paket från morfar Samuel med brandvarnare så vi kan komma hem och känna oss trygga!
Bra utdelning idag! :)
Publicerad 2013-09-19 21:27:16 i Neo-tiden,
Doktorn beslutade att prova medicinera mot reflux. Peppar peppar, så har det varit mycket bättre efter att han fick det vid lunch. Några kortare episoder men har gått upp snabbt igen. Tänk om detta kunde få ett slut någon gång!
Haft en fin kväll iaf efter en snabbvisit på hemmaplan. Det var tvunget för att föräldrarna inte skulle behöva flyttas till byggnaden bredvid där de har låsta dörrar. ;) men med några timmar borta och lugnare killar så känns det som att det finns hopp om livet igen.
På bilden visar Vincent hur mycket han tycker om brorsan. <3
Publicerad 2013-09-19 10:47:59 i Neo-tiden,
Skräpdag! Arvid apne'ar hej vilt. Man har börjat plocka fram handventilatorn ifall det blir värre. Till råga på allt hittar man ingen orsak. Alla undersökningar och prover ser bra ut. Föräldrarna är på bristninggränsen.
Men lugn, vi klarar detta också. Vi måste bara få bryta ihop och komma igen (om Arvid lugnar sig snart vill säga).
På bilden har vi Vincent som också stökar lite till och från...
Publicerad 2013-09-19 00:06:55 i Neo-tiden,
På bilden nedan kan man nästan tro att de är syskon ;).
De är väldigt lika för att vara två-äggs men jag ser ganska tydligt skillnad på dem (inbillar jag mig iaf, ännu har ingen personal vågat byta plats för att testa oss).
Idag lyckades jag få igenom att ha likadana kläder fast i olika färger. Det händer nog aldrig igen ;). Daniel tycker inte att man ska klä dem lika eftersom de är olika individer. Jag står bakom det och håller med honom, men att däremot matcha, det vill jag gärna. Det är ju sån jag är. :) det hade jag velat oavsett kön och åldersskillnad. För att det är kul.
Meen, det går inte att komma ifrån att det ÄR väldigt gulligt med likadana kläder när de är små!
Publicerad 2013-09-18 23:58:22 i Neo-tiden,
Trots en väldigt påfrestande dag så räcker det med någon timmes lugn och ro samt något litet framsteg för att det där hoppet ska vakna till liv igen.
Fantastiskt egentligen. Vad människan är naiv och vill tro. Och vilken tur sen!
Herr Arvid har nu på kvällen varit lugn samt endast behövt 0.07 liter syrgas (mot 0.2 tidigare). Tänk vad lite kaffe och vattendrivande kan göra!
Men snälla! Låt det vara nu det vänder, snälla, låt det vara så!
På bilden försöker Arvid spela oberörd och oskyldig till den odör som förpestade rummet för några timmar sedan.
Publicerad 2013-09-18 17:22:47 i Neo-tiden,
... Som Anna så fint konstaterade när vi var i Frankrike..
Vincent verkar gilla ugglebodyn lika mycket som sin mamma.
Arvid har "busat" (gillar egentligen inte det uttrycket för det är då verkligen inget medvetet från hans sida, han är ju sjuk, men det är så vi är vana att säga), med oss, ganska mycket i omgångar idag. Så nu ska han få en högre dos koffein som startdos och nya prover ska tas imorgon.
Hoppas han får lika bra effekt som brorsan fick! *peppar peppar*
Publicerad 2013-09-18 14:00:10 i Neo-tiden,
Arvid fortsätter svänga så det har beslutats att även han ska få prova koffeincitrat. Känns ju tråkigt med mediciner men vi hoppas att det funkar.
Publicerad 2013-09-17 22:18:00 i Neo-tiden,
Idag har vi lärt oss hjärt-och lungräddning för barn.
Jag hoppas innerligt den kunskapen hamnar i gruppen bland "onödigt vetande".
På bilden har vi Vincent-godingen.
Publicerad 2013-09-17 17:17:46 i Neo-tiden,
Lyfta och vända håll på huvudet har grabbarna gjort många månader redan.
Och fästa blicken och få ögonkontakt, iaf korta stunder, har de gjort ett litet tag.
Idag följde Arvid mitt ansikte med blicken så pass att han vände på huvudet!
Likadant att de letar efter ljudet om någon pratar.
Så häftigt att se hur de utvecklas!
Idag har även dr Ögon varit på nytt besök. Det ser bra ut efter behandlingen så nu ska vi glesa ut besöken! Skönt!
På bilden visar Arvid hur trött man blir efter både sjukgymnast- och ögonbesök.
Publicerad 2013-09-17 11:53:34 i Neo-tiden,
Vincent (på bilden) har flaggdag idag. 3-kilosgränsen är sprängd!
Hurra!
3015 g för att vara exakt.
Brorsan Arvid hade gått ner lite efter den vattendrivande medicinen han fått igår och idag. 2760 g vägde han idag, så 15 g ner. Men med tanke på hur tung hans kissblöja var igår (gick igenom blöja o body o madrass, så ni fattar!) så var det helt okej ändå!
Publicerad 2013-09-17 11:19:22 i Neo-tiden,
... men aldrig kommer till dörren? Familjen Elveskär!
Chatarina påpekade i en kommentar att hon uppskattar den humoristiska tonen på bloggen. Ja, tänk vad grå, tråki och ledsam tillvaron (och bloggen) hade varit annars med allt elände omkring oss.
Idag har sjukgymnasten varit på besök och gett grabbarna klart godkänt. Det såg så fint ut så här långt. De beter sig som de fullgångna bebisar de är.
Det visar ju inte så mycket av hur den framtida utvecklingen kommer fortlöpa men det känns bra att iaf ha ett bra utgångsläge.
Vincent har blivit avsevärt mindre plingig sen han fick återinsatt sitt "kaffe". Arvid däremot fortsätter stoja. Kanske får mamman snart igenom att prova samma där.
Publicerad 2013-09-16 23:28:00 i Neo-tiden,
Inte riktigt tillräckligt starka för att sitta än... :)
Men doktorn testade nackarna idag och killarna är starka!
Publicerad 2013-09-16 19:22:14 i Neo-tiden,
Har provat att stereo-mata idag. Nån gång måste man ju börja dela på sig. Det gick men var inte det lättaste. Blir förhoppningsvis lättare ner de blir lite stabilare och hemma där vi har babysitters. Och med lite träning förstås.
Kan de hålla sig så synkade som de är nu så vore det väldans skönt. Annars kommer vi inte hinna göra något alls förutom att mata och sköta.
Publicerad 2013-09-16 19:16:31 i Neo-tiden,
Måndag eller lördag? Morgon eller kväll? Natt eller dag?
Vi gör samma sak dygnets alla timmar, oavsett dag. Lite märkligt känns det. Så van som man är att ha struktur och fyllda dagar i vanliga fall.
Dagen har varit lugn och genast är det där hoppet där igen. Dessutom har vi kommit överens med personalen om att lämna in killarna på sal inatt för att få igen lite förlorad sömn. Känns konstigt att lämna ifrån sig dem nu, men samtidigt skönt att veta att man faktiskt ska få sova lite sammanhängande. Kanske sista gången på, tja, lång tid...
Killarna börjar kräva mer och mer närhet (som att vi inte gosar mer eller mindre hela tiden ;). Men vem kan klandra dem?!
Publicerad 2013-09-16 15:16:42 i Neo-tiden,
Efter en kaotisk natt har Vincent åter fått koffeincitrat insatt. Så hoppas vi att det lugnar sig igen. Känns dubbelt men samtidigt var ju något tvunget att göras.
Hemgången känns mer och mer avlägsen. För vår del. Doktorerna tycker nog inte det. Men de tar oss iaf på allvar och kommer inte köra hem oss innan vi själva känner oss mogna. Kanske hinner vi inte hem till beräknat datum som vi tänkt oss (22 Sep) men hellre en bra och trygg hemgång.
Vincent demonstrerar hur trötta vi är hela högen.
Publicerad 2013-09-16 05:37:06 i Neo-tiden,
Ja, Vincent fick ju koffeincitrat insatt när han började med en del kortare andningsuppehåll. Nu är det utsatt sedan några dagar och cirkusen är åter i full gång.
Det är inte så att han helt slutar andas, men han gör uppehåll tillräckligt långa för att synas på monitorn (inte på honom dock).
Arvid gör samma emellanåt men har varit lugnare inatt iaf.
Sömnbrist har fått en ny innebörd sen vi flyttade ihop som familj.. Snark..
Publicerad 2013-09-15 21:28:02 i Neo-tiden,
Pappan fick ett litet break igår och mamman fick ett idag. Tänk vad lite social samvaro kan göra för orken!
Det har varit en okej dag. Grabbarna fortsätter att svaja men inte hela tiden.
Vincent är inte riktigt som alla andra, han syresätter sig nämligen ofta som bäst som på bilden nedan, med ansiktet rakt ner. Knasbollen <3
Publicerad 2013-09-14 23:41:32 i Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-14 21:09:12 i Neo-tiden,
Ja, något annat som jag sörjt idag är det faktum att vi inte bara ska ta oss ur detta och komma hem. Vi ska behöva hålla oss mer eller mindre isolerade (olika besked beroende på vem man pratar med). Som nybliven stolt mamma vill man ju kunna ta med och visa upp dem för familjen och vännerna, och träffa alla vänner som nyss fått eller ska få barn. Det var ju nu vi skulle gå barnvagnspromenader och fika hela dagarna när alla är mamma-lediga samtidigt.
Det är ju så många som längtar efter dessa små gossar, längtar efter att få lära känna dem, inte bara genom mina ögon på bloggen, utan i verkligheten (de som tycker de verkar fantastiska kommer att helt smälta ner när de får träffa dem irl =in real life (som man säger på ungdomska).
Nej, allvarligt talat, det är klart att jag är tacksam att vi HAR två killar som överlevt. Två fantastiska, helt underbara killar. Det är ju småpotatis att hålla sig undan folk under vintern och vara extra försiktig iaf första året, i jämförelse.
Men det förtar inte känslan av sorg. Över att inte kunna få det normalt ens vid hemgång. Att alltid behöva vara rädd för att låta någon ta i barnen av rädsla för infektioner. Att alltid behöva väga sitt egna behov av socialt umgänge mot riskerna för barnen. Att behöva packa på syrgastuberna på ryggen för att kunna förflytta sig utanför hemmet. Att behöva räkna på förbrukningen av syrgas för att beställningen av tuber och utkörning sker endast en gång/vecka. Att vara rädd för avgaser, rökare i närheten. Att behöva be de vänner och familj som man mot förmodan skulle våga besöka att inte ha några tända ljus eller liknande.
Lägg där till sådana "fåniga" saker vi missar som baby-sim och föräldragrupp.
Nej, och detta är endast sådant vi behöver bekymra oss över den närmsta tiden. Därefter kommer oron över utvecklingen, växer de som de ska? Hur är motoriken, språkutvecklingen, koncentrationen, har de svårt med för mycket intryck? Skelar de, närsynta? Kan de börja på dagis utan att bli allt för dåliga? Förkylningsastma pga lungsjukdomen? Osv.
Men trots denna oro, osäkerhet och sorg är jag så overkligt glad! Våra killar är så fruktansvärt starka och har en enorm kämparglöd! Vem hade envist fortsatt kämpa med att äta och äta när man ständigt sätter i halsen och tappar både puls och syresättning och blir helt matt? Vem hade lett så stort med hela ansiktet trots känsliga magar, och dåliga lungor? Oavsett hur framtiden blir så är de helt enorma! Jag kommer alltid att imponeras av er förmåga!
Ps. Den här bloggen har främst handlat om killarnas resa och därför var jag fundersam till att lägga ut de senaste inläggen inklusive detta. Men de reser ju faktiskt inte ensamma. Ständigt ett, eller fler steg, bakom kommer två förvirrade föräldrar också.
Jag är glad att jag faktiskt börjar känna mig så less. Har tidigare varit lite orolig över att jag varit så lugn och funnit mig såpass i denna absurda situation. Har liksom bara väntat på detta, att allt ska komma ikapp (och än har det bara smygstartat..).
Nehe ni, nu får det allt vara nog med funderingar för idag.
Jag vill passa på att tacka igen till alla fantastiska människor som stöttar och peppar oss på vår resa och som bryr sig så om oss och våra grabbar. Det värmer i hjärtat! <3
Publicerad 2013-09-14 20:04:21 i Neo-tiden,
Igår pratades det snart hemgång och ännu snarare permission.
Inatt och idag dimper Arvid i saturation sådär igen som tidigare i veckan när det var plingkalas utan dess like och doktorn tog alla prover man kunde utan att hitta något. Vincent plingar på han också, men inte lika ofta och framför allt inte lika djupt ner som Arvid (även om de är snabba).
Vi har även provat våra puls och saturationsmätare som vi ska ha med hem och konstaterat att det blir inte många sekunders (!!!) sömn när vi går hem. De larmar HELA tiden med värden mellan 22-100 i syresättning. Med andra ord inte trovärdigt. (gjorde en fin liten filmsnutt och visade personalen som också tyckte det var anmärkningsvärt, vet inte hur man gör för att lägga upp filmer på bloggen annars kunde ni fått se). Tänk dessa makapärer x 2 killar (som i sig själva är lite svängiga). Hur ska man veta när det faktiskt är allvar? Visst kan vi titta på killarna, men man kan ju inte sitta och titta på dem 24/7, varje sekund. Och om de lägger sig runt 77-85 är det inte alltid så lätt att se på dem.
Som jag sagt tidigare och som ni kanske märkt i den allt mer negativa eller iaf frustrerade tonen på bloggen (ber om ursäkt isf) så börjar jag bli fruktansvärt otålig och less. De säger att det är ett gott tecken. Den värsta tiden är över och man börjar blicka framåt. Det är bara det att snart är pojkarna fullgångna och det börjar bli allvar med att åka hem. Då vill man ju att det ska vara bra. Lugnt och stabilt. Att pojkarna ska må bra och apparaterna fungera.
Jag vet att man aldrig kan komma ifrån att de är 23-veckors bebisar. Men de ska ju vara stabila nu! Snälla. Låt det bli ordentligt mycket stabilare på en vecka nu!
(sömnbristen med två plingkiplonk-killar som ska äta var 3e/4e h dygnet runt och som inte har någon sond längre och därmed måste äta på flaska = ca 1h/matning (x2, tur vi är två!), ja den sömnbristen kan också vara en bidragande orsak till trötthet och rastlöshet man känner).
Hälsningar från en mamma som är instängd på ett rum 24/7, förvisso i fantastiskt sällskap, men fortfarande instängd.
Publicerad 2013-09-13 21:04:05 i Neo-tiden,
Även så nära mamma eller pappa som möjligt funkar <3
Publicerad 2013-09-13 12:30:41 i Neo-tiden,
Grabbarna fick göra ultraljud hjärta igår eftersom de varit lite svajiga. Så att inte hjärtat är belastat. Men båda killarna har starka friska hjärtan. Det är vi glada för. Det räcker liksom med sjuka lungor.
Idag har vi även dragit bådas sonder. Vi får väl se om de fortsätter att orka så bra på flaska. Hoppas det. En slang mindre är ju alltid något!
Publicerad 2013-09-12 23:26:36 i Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-12 18:24:20 i Neo-tiden,
Det handlar såklart om det här med amning. Ett hett ämne både bland mammor och bland vårdpersonal.
Under hela tiden från det att pojkarna föddes har jag pumpat och försett dem med min mat. Matning och skötning var 3e timme, därefter pumpa, sen äta lite själv. Å så har det börjat om igen. Undrar hur många timmar jag spenderat vid den där makapären.
I början kändes det bra. Det var det enda jag kunde göra för dem där de låg i sin kuvös, så beroende av all medicinsk utrustning och vårdpersonal.
Nu kräver det mer av mig, som mamma.
Att amma så här små prematurer är sällan friktionsfritt. De är små och svaga. Får inte riktigt tag. Har inte riktigt orken. Man ska veta hur pass mycket de äter så man har koll på att de går upp ordentligt i vikt. Mina barn är dessutom två. Två som ska tränas, övas, kämpas med. Väga, amma, pumpa resten, sonda till eller ge resterande på flaska. Och när man gjort allt detta, då är det bara att börja om på nytt.
För mig blev det för mycket, ihop med den här resan med allt vad den inneburit och innebär.
Jag håller på att trappa ut pumpandet och vi har börjat gå över till ersättning.
För att vara lite klyschig så är jag helt utpumpad. Det finns inga reserver av energi att sätta in.
Det är klart att jag vet att det inte är lika bra med ersättning som med bröstmjölk. Men en klok läkare (det finns alla varianter) sa att det viktigaste för pojkarna är att ha en glad/frisk/pigg mamma. En lika klok barnsköterska sa till mig att "du har ju "ammat" dina barn, som dessutom är två, i tre månader! Det är ju så länge många ammar idag. Det är ju fantastiskt att ha kunnat göra det, och de fick din mat den allra viktigaste tiden."
Jag försöker tänka så. Jag behöver lite lugn och ro nu. Det måste vara enkelt. Och tidseffektivt (ja jag vet att amning är tidseffektivt i slutändan, OM man får det att fungera men all energi och tid som krävs tills dess).
Med ersättning behöver jag inte fundera på hur mycket de fått i sig. Om mjölken räcker eller inte. Vara orolig, om jag delar matning med att Daniel ger på flaska, att killarna ska välja "the easy way" och bara vilja äta på flaska. Känna prestationsångest.
Personalen på neo är uppdelade i två kanter. En sida som tycker att amning är bäst i alla lägen. Och de som kan förstå min situation och som är uppmuntrande över vad jag faktiskt gjort hittills och försöker övertyga mig om att inte ha dåligt samvete.
Dåligt samvete har jag. Värst är inte personalen som försöker få över mig på "rätt sida" eller de som är anklagande "du som faktiskt HAR så bra produktion" typ. Nej, den som klandrar mig mest är jag själv.
Hade barnen fötts fullgångna och friska hade jag inte alls haft sådana samvetskval. Men samtidigt, den dag jag äntligen tog beslutet, lyftes många kilon från mina axlar. Nu kan jag fokusera på att de ska fortsätta äta så här fint på flaska och gå upp fint i vikt. Jag försöker på riktigt känna mig glad och tacksam över att de kunnat få mina välbehövliga antikroppar, och allt vad det heter, under deras första 3 (nästan 4) månader.
På bilden Arvid som lärt sig sitta alldeles själv idag ;)
Publicerad 2013-09-12 17:58:00 i Neo-tiden,
Mitt största råd till blivande föräldrar är att skaffa en gravidförsäkring. Inte gratis-varianten utan en betalförsäkring. Förslagsvis TryggHansa då det är den gravidförsäkring som börjar gälla tidigast (från och med v.22) av de olika jag kollat på.
Själv hade jag nog inte tänkt skaffa en betalvariant förrän jag fick reda på att vi väntade tvillingar. Då tänkte jag om. Eftersom jag visste att riskerna är större vid en tvillinggraviditet ex att de kommer för tidigt osv (inte för att jag tänkte mig vecka 23, men i alla fall).
Så efter att ha lusläst google och erfarenheter från andra tvillingföräldrarna valde jag TryggHansa. Då, när jag bestämde mig, visste jag inte att den började redan v.22, trodde den började gälla vid v.25-26 som de flesta andra.
Jag sköt den där betalningen framför mig länge. Men så en dag tänkte jag att nej. Nu är det bara att göra det. Så sagt och gjort. Betalade in premien, en engångskostnad på 1195 kr och i den försäkringen ingick båda barnen (eller fler om man skulle haft det).
En vecka efter inbetald försäkring gick mitt vatten, på dagen v.22+0. När jag insåg att den täckte både min tid på sjukhuset innan födseln och även dagersättning (x2 iom tvillingar) för varje dag som killarna ligger på neo, grät jag nästan av lycka.
Därutöver har vi fått betalt för deras hjärtoperationer (ductus).
Att fastna två stycken på sjukhus är förödande för ekonomin minst sagt och detta var den räddning vi behövde!
Man kan lugnt säga att det var mina bäst investerade pengar någonsin.
Dessutom har TryggHansa varit mycket tillmötesgående och snabba i sin handläggning.
SÅ, till alla gravida där ute, gör det säkra före det osäkra, skaffa en betalförsäkring, det är det värt om det mot förmodan skulle gå snett!
En hel samling med gåvor som sitter på pojkarnas rum och väntar på att de ska komma hem...
Publicerad 2013-09-12 13:35:40 i Neo-tiden,
Natten har gått över förväntan. Grabbarna blir mindre och mindre plingiga och de äter bra på flaska igen. Skönt!
Man vågar väl inte ropa hej, men det känns som att det går åt rätt håll igen äntligen.
Idag har vi haft stora bad-dagen. Som ni ser på bilden tyckte Vincent det var väldans angenämt.
Publicerad 2013-09-11 21:46:16 i Neo-tiden,
Idag har jag och Daniel varit hemma och röjt och fixat i barnrummet. Kändes mysigt. Och ganska verkligt nu! Välbehövligt var det också efter några tunga dagar. Tänk att våra (!!!) barn ska bo där. Hos oss. I minihuset (tänk att två så små bebisar kan ta så mycket plats ;).
Killarna har varit lite svajiga men något bättre efter att de båda fått Laktulos insatt för magen. Hoppas att det var det magiska som får det att vända nu!
Publicerad 2013-09-10 16:29:47 i Neo-tiden,
Pling pling pling pling...
På bilden är Arvid snart redo för en promenix!
Publicerad 2013-09-09 12:37:59 i Neo-tiden,
Första delen av natten var Vincent ledsen. Troligen ont i magen. Där efter har det plingat till förbannelse. Framför allt är det Vincent som snålat i syresättning och vart svår att få upp men där emellan plingat på "för bra".
Så ja. Dååligt med sömn till föräldrarna. Hade det bara varit för grabbarna i sig hade det varit lättare. De är så trötta och nöjda nattetid, ja nöjda mest hela tiden faktiskt. Men denna syrgas och mätandet som plingar HELA tiden. Till slut tror man att man ska bli tokig om det plingar en endaste gång till. Och det här är bara början...
Vincent fortsätter att svaja mer än vanligt. Men utan att gå upp i syrgasbehov. Oklart varför. Kanske bara en "period".
Från att ha känts ganska bra med hemgången framför oss, känns det mest skrämmande. Men mycket kan hända på några dagar! :)
Jag längtar så jag storknar efter lite normalitet. Slippa alla (!) slangar och monitorer. Slippa rädslan för puls och saturationsdippar. Kunna gå utanför rummet med en bebis på armen utan en hel arme av ateraljer som sällskap.
Nu till något positivt. Vincent har inte använt sin sond på över ett dygn. Åt alla mål på flaska även under natten. Så med lite tur ryker den snart! Iaf en slang mindre!
Arvid har ätit endast ett mål på sond senaste dygnet så det går raskt framåt även där!
Och växer gör de med!
Arvid 45,5 cm och 2630 g
Vincent 46 cm och 2785 g
Inga minibebisar alls längre! :)
Publicerad 2013-09-08 22:24:47 i Neo-tiden,
Idag ska vi sova (?!) tillsammans med killarna för första gången. Skrämmande, av nån anledning, men även spännande.
Publicerad 2013-09-08 15:00:51 i Neo-tiden,
Tagit en tur med vagnen igen. Verkar som att det inte bara är föräldrarna som njuter. Grabbarna somnade innan vi ens kom ut ur hissen! ;)
Publicerad 2013-09-07 22:47:18 i Neo-tiden,
Arvid 2535 g
Vincent 2690 g
Vincent har dragit ifrån lite. Känns konstigt eftersom Arvid ser större ut med sina kinder och hakor..
Spänningen i vikttävlingen är oliidlig! ;)
Jag är dock ute ur leken för längesen. Trodde verkligen inte de skulle gå upp så bra!
På bilden ser vi tokVincent som hade bestämt sig för att käka upp brorsan hel och hållen, med body och allt! ;)
Publicerad 2013-09-07 21:25:53 i Neo-tiden,
De blir så mycket mer bebis på så kort tid. Vi hinner ju inte med!
De är vakna. Medvetna. Roliga. Sociala. Söta.
Publicerad 2013-09-07 11:22:24 i Neo-tiden,
Först vill jag bara säga att natten har varit lugn. *peppar peppar*
Så vi hoppas att det var en "dålig dag" och engångsföreteelse.
Den här resan förändrar en verkligen som person. Hur mycket kan vi nog inte veta förrän den här värsta biten är över och man har hunnit landa.
Det blir i alla fall tydligt att det är väldigt mycket som blir helt oviktigt, åtminstone precis när man hamnat i, och befinner sig i en kris. Det som kändes viktigt/intressant ena dagen känns oviktigt och rent av osmakligt andra.
För mig blev det väldigt tydligt när jag i början av resan gick till tidningsstället på pressbyrån för att i vanlig ordning köpa något att förströ mig med. Som gammal tidningsjunkie som plötsligt fått så mycket sitt-tid var det ju ett ypperligt tillfälle att frossa i tidningar (dessutom utan att behöva känna skuld över att slösa pengar, vi var ju faktiskt i kris, då får man unna sig). Men jag hittade inte en enda jag ville läsa. Där stod de på rad. Både träningstidningarna, hälsotidningarna, interiörtidningarna, modetidningarna. Ja alla tidningar som jag tidigar suktat efter och längtat efter att läsa. Nu såg jag dessutom föräldratidningarna. Men ingen verkade gälla mig. Eller verkade beröra något som var intressant för mig. Träna kunde jag ju inte i nuläget, mode var inte intressant, föräldratidningarna berörde bara friska "normala" barn och föräldrar. Mattidningarna krävde tid för köksbestyr. Inredning kändes bara osmakligt och helt ointressant, vad spelar det för roll vilken soffa man har? Känslan för pyssel var som bortblåst. Vid några tillfällen längre fram, när det varit lite lugnare i tillvaron har jag av ren vana ändå köpt en tidning. Men dessa har bläddrats i lite förstrött eller helt glömts bort och blivit liggande.
Jag som tidigare varit en prestationsprinsessa av rang känner mig förvånad över hur snabbt alla sådana tankar kan försvinna. Fröken Duktig är långt borta och jag saknar henne inte! Jag hoppas att det är något som den här resan kan föra med sig till det bättre. Att jag kan leva mer i nuet, sluta stressa så mycket och kanske rent av vara nöjd utan att hela tiden behöva prestera på topp, inte alltid sträva framåt, mot något.
Idag är jag lugn med att sitta inne med gossarna på rummet en hel dag utan att "prestera" något utöver.
Jag tror inte dessa tankar är endast prematurföräldrars. Jag tror att alla som får barn, mer eller mindre omvärderar sina liv. Något annat blir viktigare. Alltid. Dessutom lever barn alltid i nuet och vi som föräldrar måste försöka hänga med.
Ursäkta röran, men det är så det är i en hjärna som är utmattad av långa månaders oro som börjar fundera på framtiden, äntligen!
Publicerad 2013-09-06 22:37:16 i Neo-tiden,
Apne-episoderna fortsätter. Inte många men någon i anslutning till varje måltid... Infektionsproverna är bra. Syrgasbehovet lågt (till och med varit utan en kort stund idag!!!). Han verkar må bra i övrigt. Ingen vet vad det kan vara. Pulsen är stabil hela tiden vilket, doktorn påpekar, är positivt.
Men Varför? Vad?
Tagit prov för rs-virus som ska kollas imorgon.. Det är ingen som tror det, men skadar ju inte att kolla. Blodvärdet är bra, magen igång, låter fint på lungorna... Koffeincitrat hjälpte inte...
Någon läsare med förslag?
/Trött, uppgiven mamma
Publicerad 2013-09-06 16:11:59 i Neo-tiden,
Imorse pratades det hemgång om va 1 till 2 veckor. Allt var så positivt och superfint.
Vincent har sen någon dag tillbaka börjat gå ner i syresättning i samband med måltider och lite efter. Jag har upplevt att han "slarvar" med andningen. Eftersom han gått upp sig och stabiliserat sig snabbt varje gång, lagom tills personalen hinner in har det tolkats som att han blir mätt och trött.
Idag däremot har han gått ner sig även mellan måltider och haft apneer (andnigsuppehåll). Vanligt bland extremprematurer men vi har varit väldigt förskonade. Tills nu då. Ingen kan säga varför. Han hämtar sig efter en stund varje gång. Det totala syrgasbehovet är betydligt lägre (!) än igår. Ligger stabilt förutom dessa episoder.
Känns jättejobbigt. Otäckt att det kommit nu. Och att ingen vet vad det beror på.
Prover ska tas men inte förrän vid nästa måltid.
Så istället för att flytta in till oss på heltid som var planen i morse, kanske vi flyttar in dem på salen i förtid...
Tänk att man blir så lurad så fort det går framåt och bra. Tidigare var vi (läs jag) väldigt restriktiv med att hurra vid framsteg för jag väntade bara på nästa bakslag som jag visste skulle komma. Men nu. Det har gått så himla bra så jag redan glömt att varje nedförslut måste starta med en backe...
Extra jobbigt känns det när det sker på fredag eftermiddag. Man vet att det inte finns någon läkare på plats. Primärjour finns på sjukhuset men det är en barnläkare. Neonatologen, som ju är expert på dessa prematurer,har bakjour och befinner sig inte på plats...
Så här glad är Vincent iaf emellan dessa episoder... Sötnöt!
Publicerad 2013-09-05 22:42:44 i Neo-tiden,
Det var lite roligt idag. En kurator kom in och presenterade sig och ville mest tala om att hon fanns om vi behövde henne. -Ja tex med praktiska grejer som föräldraledighet och så. Ni har ju tvillingar så ni får ju 480 dagar x2.
-Nej. Det får man inte, svarar jag.
-Nej just det. Nu var det jag som tänkte lite konstigt. 240x2 får man ju.
-Nej, man får 480 dagar +180 dagar...
Ehm tja. Där dog samtalet liksom ut. Men vi var så välkomna om det var något. ;)
Efter 3 månader har jag nog lyckats googla och frågat personalen om det mesta som rör bebisar, prematurer, tvillingar, vab, föräldraledigt, kriser osv osv.
Publicerad 2013-09-05 19:15:25 i Neo-tiden,
Vi gör inte så mycket mer än äter, byter blöjor och gosar hela dagarna. Precis som det ska va.
Synd bara att man inte får ta emot så mycket besök... :(
Publicerad 2013-09-05 11:33:31 i Neo-tiden,
Så har vi då varit ute på tur nr två i barnvagnen. Den här gången heeela långa vägen bort till bilen som står vid Björkängen och sen runt hela rehabhuset. Som ni ser krävs det lite utrustning för promenaderna, men det är det värt.
Två syrgasbomber och två manicker som läser av puls och syresättning. Den vi fick med till Vincent var det dock dåligt batteri i, så när den hoppat mellan 30 (!!!) och 90 i syresättning en bra stund stängde vi helt sonika av den och tittade på lillkillen ifråga istället. Då kände vi dock att det var dags att gå tillbaka ;).
Publicerad 2013-09-04 20:45:00 i Neo-tiden,
Vincent är fortfarande lite tveksam till nya saker (var god se bilden nedan). Men det här med vagnen verkade han acceptera ganska fort. Låg dock länge och tittade storögt men lågmält. Detta medan Arvid på några få röda vaggades till ro och sov gott tills vi kom in igen (inte för att föräldrarna vågade sig på någon längre sträcka, men iaf).
Det största problemet under promenaden var inte allt sjå med att få barnen uppkopplade och få rätt mängd syrgas på tuberna eller för den delen att få hela ekipaget ner i vagnen, utan att de portabla syre/-pulsmätarna inte är lika bra som de "fasta" som vi har inne på salarna, så det stod allt som oftast 50-60% i syresättning trots en rosig, fin och nöjd bebis.
Publicerad 2013-09-04 13:47:10 i Neo-tiden,
Publicerad 2013-09-03 23:01:33 i Neo-tiden,
Ingen kan iaf påstå att bröderna Elveskär inte kan konsten att chilla!
Publicerad 2013-09-03 18:51:03 i Neo-tiden,
Tack tant Maria för sockarna! Bra att ha lite att växa i!
Publicerad 2013-09-03 10:37:35 i Neo-tiden,
Man kan ju inte bli annat än glad och full (nåja) av energi!
Killarna rullades in till oss vid 8-tiden och Arvid har först nu gått med på att ligga lite i sängen. Det kommer nog bli mycket bära..Men så har de ju också mycket tid att ta ikapp från kuvöstiden.
Idag pratade doktorn om barnvagn igen och vi får gärna prova när vi känner oss redo.
Känns som att allt går väldigt fort nu. (men så tänker man på "vanliga" föräldrar som skrivs ut från BB typ direkt utan att veta någonting och dessutom utan att ha hunnit lära känna sitt barn..)
De är väldigt söta när de sover ;)
Publicerad 2013-09-02 22:17:18 i Neo-tiden,
Att ens kropp och psyke är tämligen utpressat på allt vad ork och energi heter blir allt tydligare. Det klyschiga uttrycket "som en urvriden trasa" är nog det som tydligast kan beskriva min känsla emellan åt.
Det räcker med minsta motgång nu för att jag ska säcka ihop totalt.
Innan vi lämnade in grabbarna på salen för en stund sen, hade Vincent två snabba pulsdippar. Det märktes inget på honom, han var rosig och fin så ev var det en dålig kurva. Men det räckte för att jag ska måla upp negativa scenarion. Hoppas det inte fortsätter utan bara var en engångsföreteelse eller elfel.
Lite lustigt dock att hade det varit Arvid hade vi knappt lyft på ett ögonbryn. Men man har vant sig vid att Vincent är så stabil...
Jag är som sagt helt slut efter en eftermiddag på "tu man hand" med min familj. Det har varit fantastiskt mysigt. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite uppgiven. Det ska inte behöva vara såhär att vara förälder. Sitta på nålar och få hjärtat i halsgropen varje gång det plingar. Lägg därtill alla jädra slangar/sladdar som gör att varje förflyttning är ett litet (i jämförelse med tidigare, men ändå) företag och gör saker och ting betydligt krångligare.
Om jag bävar lite inför att detta kanske eventuellt är min sista sovnatt på något/några år? Ja ganska!
Publicerad 2013-09-02 18:52:01 i Neo-tiden,
Det är ju "a piece of cake" att ha tvillingar. ;)
Lite pling i samband med måltid men sömn och gos där emellan...
Vincent på bilden
Publicerad 2013-09-02 15:22:23 i Neo-tiden,
Pojkarna har flyttat! In på familjerummet med oss!!! Vi har plötsligt gått från att vara ganska coola när de larmar nu för tiden till att bli toknervösa för minsta pling!
Samtidigt är det ju fantastiskt att de anses stabila nog. Och de känns ännu mer som våra äntligen.
Vi ska slussas ut så vi "lämnar tillbaka" dem till salen över natten. I alla fall idag. Sen får vi se.
Fortsätter de vara såhär stabila får vi gärna ta hit vår barnvagn snart för promenad!
Önska oss lycka till!
Publicerad 2013-09-01 23:35:34 i Neo-tiden,
Arvid gosar med herr bläckfisk som moster Adina gjort!
Gosedjuren fick ej vara med i kuvösen på grund av infektionsrisken men däremot när killarna fick säng. Innan dess har de alltid suttit bredvid skärmarna eller hängt i någon droppställning och hållt ett vakande öga på de små gossarna.
Publicerad 2013-09-01 10:43:25 i Neo-tiden,
Nu har även Arvid fått en infektion. På handen. Troligen efter en nål han hade där till operationen... Antibiotika hit och antibiotika dit. Känns jobbigt och lite läskigt. Även om de båda mår bra så är man ju rädd för att de ska bli sämre. Men Vinents infektionsprover har ju redan vänt så det vore konstigt om det blev något mer där. Förhoppningsvis försvinner infektionen på handen på Arvid snabbt nu med.
De ska ju bara äta sova och må bra så att de snart får komma in till vårt föräldra-rum!
