Aint no mountain high enough...
Starke Arvid
Jag tror bestämt att Arvid är bäst i huset på att göra push ups!
Killarna är äntligen så stabila att de kan sitta själva och tillsammans i badet! Arvid skvätter och Vincent chillar. Ungefär som vanligt med andra ord.
Efter badet var det som att något klickade till för Vincent och sen gick han som aldrig förr! Tidigarr har han när man håller honom i armarna stått stel som en pinne och sista veckan har han tagit några stapplande skakiga steg med en vänsterfot som inte riktigt vill hänga med (även vänster hand han hadt lite problem med men som tar sig jättebra!) men nu travade han som aldrig förr :). Hoppas det var mer än en engångsgrej...
Killarna är äntligen så stabila att de kan sitta själva och tillsammans i badet! Arvid skvätter och Vincent chillar. Ungefär som vanligt med andra ord.
Efter badet var det som att något klickade till för Vincent och sen gick han som aldrig förr! Tidigarr har han när man håller honom i armarna stått stel som en pinne och sista veckan har han tagit några stapplande skakiga steg med en vänsterfot som inte riktigt vill hänga med (även vänster hand han hadt lite problem med men som tar sig jättebra!) men nu travade han som aldrig förr :). Hoppas det var mer än en engångsgrej...
Arvid å andra sidan har idag börjat visa tendenser till att resa sig mot saker. Aouch. Det kan bli farligt för den lille killen med alldeles för mycket vilja för sin egen styrka..
Tänk på den tiden innan barnen, när man kunde städa och det höll i sig åtminstone längre en sju sekunder. Det var tider det...
Symtom-dilemma...
Sista dagarna har Arvid varit så arg! Ilsk och ledsen. Då är frågan vad det beror på?!
Vincent har ju låtit snorig (svårt att ha nappen, snarkar, låter snorig etc, men inget snor rinner ut) sen i tisdags men inget mer händer. Vare sig mer eller mindre. Jo förresten, han har hostat några gånger under natten och nu på morgonen. Men inte så man reagerar på det direkt..
Arvid är inte snorig, men i förrgår fick han feber på kvällskvisten. Den försvann med lite Alvedon och kom sen inte tillbaka. Däremot har jag idag upptäckt en liten miniblåsa på tungan vilket skulle kunna vara en "förkylningsblåsa". Och som framför allt skulle kunna göra ont.
Tänder? Förkylning? På båda fast med olika symtom?
Nu till det ytterligare dilemmat...
Vi har kört med astma-medicinen Singulair ungefär en vecka nu. När vi fick den utskriven av läkaren sa hon att vi skulle vara uppmärksamma på personlighetsförändringar då det finns några barn som fått det som biverkning, ex ilska.
SÅ hur gör man nu? Avvaktar och ser? Slutar med medicinen på prov för att se om det hjälper?
Problemet är ju att vi upplever att han blivit bättre i lungorna igen sen insättningen...
Det är det jobbiga med att ha barn, att man måste ta besluten själv. Ingen annan tar dem åt en...
Det blev en dag (stund) på stranden
Vi tog pick och pack och åkte till Hofsnäs. Vi fikade och badade. Väldigt skönt i vattnet på årets första dopp! Arvid höll dock inte med mig alls utan grät högt varje gång jag stoppade hans små fötter i vattnet...
(Arvid fortfarande butter efter badet ;)
Jag såg ett tvillingpar, tjejer, runt året gamla. Jag kan inte låta bli att känna en gemenskap med andra tvillingföräldrar. Som att man är med i en hemlig klubb eller så... :)
Några bilder från dagen (tagna av morfar S)
(Vincent ger världens sötaste pussar! Något dreggliga ibland men verkligen med pussmun och smack!)
(Arvid fortfarande butter efter badet ;)
Mamma fick se!
En dryg vecka efter att Arvid visade sina skills för mormor och farmor fick mamman se honom gå från magläge till sittande! Vilken nöjd kille! Haha!
En sak som förundrar både mig och pappan är hur man kan undgå att märka att barnen ser SÅ dåligt. Arvid följer ju med blicken genom rummen, har ögonkontakt på långt håll, kryper efter leksaker och plockar upp miniminisaker. Hur kan han se så rackarns illa?!
Han kompenserar upp det bra måste jag ju säga!
De ringde från ögon idag. De ska kolla ögonen på båda igen, med andra sorters droppar och sen bestämma sig för om det blir linser eller glasögon för båda.
Hej snor! :(
Tunga besked hos dr Ögon
Idag var vi hos dr Ögon. Jag sa till Daniel härom dagen att jag har en obehagskänsla i magen över besöket. Självklart befogat. Ögonbotten som följts efter deras ROP-behandling på neo ser fin ut och behöver inte längre följas. Så det känns ju fint.
Men killarna är närsynta. Ordentligt. Vi har ju hört att prematurer som behövt behandlas för ROP har större risk att bli närsynt och/eller skelögd. Båda killarna skelar ju en del men inte så mycket att det påverkar i nuläget. Chansen finns (!) att det växer bort.
Närsyntheten dock är det värre med. Arvid är såklart den som drabbats värst. Ser bara skarpt 8 cm!!! Sen börjar det bli suddigt. Vincent ca 16 cm. Det värsta är att man kan räkna med att det blir sämre när ögat växer.
Arvid ser så pass dåligt att man överväger att ge honom linser eller glasögon redan nu. Eller ja, något av det ska han få. De ska bara fundera på vad som är bäst. Vi frågade hur bra de kommer att kunna se med hjälpmedel men hon kunde inte svara på det. "Kanske inte +1 men rätt bra" var svaret. Men synen utvecklas tom 8-10 års åldern så först då kan man veta lite mer hur illa det blir. Våra funderingar går ju till skolan, moppe- och bilkörkort osv. För att inte tala om vilket meck det lär bli att ha två småbarn med glasögon!
Jag kan inte låta bli att hoppas av hela mitt hjärta att Arvid hör som han ska (vi har ju fortfarande inte det svart på vitt). Tänk att se dåligt OcH höra dåligt. Det skulle kunna bli jobbigt.
Ja ja. Just nu känns det tungt. Men det är som det är.
Till på köpet börjar Vincent låta lite snorig. Bara för att vi för en gångs skull vågat träffa lite mer folk, tagit oss ut lite mer "normalt". Snälla låt det inte vara mer än lite harkel/snor som inte blir mer!
Till något "roligare". Idag har vi köpt nya bilstolar till barnen. Nästa size så att säga. Det är dyrt att ha två barn kan man konstatera. Tur det var bra erbjudande iaf! Nackdelen blir att det är svårare när man är iväg själv. Ta en under varje arm är inte så lätt. Då är babyskydden enklare som bara är att bära med sig. Men det är väl en vanesak det med. Vi ska se om vi får plats med en stol mitten bak så man ändå har två platser över. Bland annat den fram. Hoppas kan man ju. Samtidigt finns det ju fördelar med att ha ett barn fram också. Vi får prova helt enkelt!
Inhalera mera...
Pga inköpsmiss blev Arvid utan inhalationer en kväll och morgon i veckan. Vi beslöt då att prova sätta ut det så som läkaren ordinerat (har varit tveksam till att prova eftersom han trots mediciner är häsig ibland. Två dagar senare började han småhosta igen. Tre dagar senare var han pipig. 
(Killen som blir mer och mer frustrerad för var dag över att han inte kan krypa på riktigt...)
Nu står vi vid ett vägval. Han har ju haft kortison och luftrörsvidgande. Men vi jar även en annan typ av medicin hemma som många astmabarn mår bra av att ha som underhållsmedicin. Vi har den hemma för att vi skulle prova om vi ville. Vi fick den dock under förkylningstiderna så vi körde dubbelt ett tag men fortsatte sen med inhalationerna som vi visste fungerade. Så, nu till dilemmat. Skulle vi börja inhalera igen eller prova den här medicinen enbart en gång för att se om den fungerar bra.
Finns ju inget rätt eller fel. Och han är bara häsig/hostig korta stunder. Så vi ska nu prova Singulairen (som den heter) och se hur det blir. Håll tummarna. Alltid skönt att slippa inhalationsmomentet och kortisonet om det kan fungera.
Lite ledsen blir man ju. Hade såklart önskat att han klarade sig utan något alls...
Men den tiden kanske kommer!
Vincent tuggade vattenmelon för glatta livet idag. Pang på bara. Oerhört förvånade föräldrar tittade storögt på. Tyvärr tog han en lite för ivrig tugga, satte i halsen och kräktes upp allt igen, men iaf! Önskan och beteendet att äta och tugga på något fanns där! Heja!
Barnvagnstraktor
Det här med Emmaljunga är bra skit! Vem behöver asfalterade motorvägar?!
Idag hittade vi den här fina lilla stigen när vi var på familjeutflykt för att titta på djuren på Mösseberg. :)
Idag hittade vi den här fina lilla stigen när vi var på familjeutflykt för att titta på djuren på Mösseberg. :)
Vincent var jätteledsen och klängig härom dagen och jag trodde det berodde på en fas eller på att vi varit borta. Men idag fick jag det troliga svaret. Killen har fått sin femte tand som gått igenom utan att jag ens lagt märke till den!
Nej men sov så gott. För all del.
Killarna vaknar kl.6 (iofs en helt ok tid, särskilt som de för första ggn på ert tag sovit hela natten. Nästan, iaf jämfört med sista tidens skräpnätter.
Vaknar alltså, tillräckligt länge för att mamman verkligen ska vakna , trots ihärdiga försök att söva om. Somnar om när det börjar bli dags för frukost och nu snusar båda gott och mamman kan inte somna om...
Typiskt.
Arvid kan sitta nästan lika bra (eller ostadigt ;) som brorsan nu! Känns så fantastiskt att det går framåt!!!
Trötta föräldrar och barnvakter.
Igår styrde jag och maken kosan mot Göteborg och en hotellövernattning. Hemma stannade grabbarna med mormor och farmor.
Vi testar Ank-ansiktet som visst är poppis dessa dagar..
Störst besvär var det nog för mamma-hjärtat.
För när vi kom hem idag, ett dygn senare, blev killarna glada och se oss men sen var det inte så mycket mer med det. Snopet. Men skönt!
Klart det är roligare med två barnvakter som ger 200% uppmärksamhet än trötta föräldrar.
Så för en stund sen åkte en trött men nöjd (uppfattade vi) farmor och mormor hemåt till sitt för att "sova ruset av sig". Känns ju lite bra att det inte bara är vi som tycker det är krävande med två små :).
Vi föräldrar har ätit god mat, sovit i sköna sängar och spenderat hela semesterkassan på gekås. Med andra ord väldigt nöjda. Dock inte utvilade efter en dag på varuhuset.
Vet inte hur mycket jag skrivit de sista dagarna?! Arvid har iaf börjat ta sig framåt. Alltså inte rullandes utan på mage! När han hade barnvakt passade han även på att sätta sig upp själv! Två gånger!
Vincent lyckades nu på kvällen både sätt sig upp nästan från liggandes samt komma över i krypläge från sittande! Det händer grejer nu! Man både hoppas och bävar för att de snart ska kunna krypa ;).
Igår kväll gick vi till en indisk restaurang. En av två i samma kedja i Gbg. För exakt (på veckan) ett år sedan satt vi på dess like med barnen på neo och ett liv i kaos. Inte trodde vi då att vi skulle ha det så bra idag! ❤️
Härliga sommar
Igår hann vi med både tvillinghäng och grillhäng. Bra dag!
I skuggan under ett träd
Idag har vi tillbringat dagen med en moster under träden nere vid sjön. Det är allt bra fint livet ibland! 
Nya färdigheter
Arvid har sista dagarna lärt sig att "klappa" händerna. Nja, iaf slå ihop båda handflatorna, vilket han inte kunde innan. En liten sak för världen, en stor sak för oss! 
En "större" sak han lyckades med flera ggr idag, var att stå rak! Nästan rak iaf! Typ nästan flera sekunder ;)
För er som inte vet så är Arvid som gele i kroppen så han har inte kunnat stå utan att benen viker sig eller ryggen böjer sig och han har även stora problem med att sitta. Men så idag. Vips! Så sträckte han på hela kroppen när han stod. Den lyckan! Kanske kan även han lära sig till slut. Har nog skrivit det innan, men han börjar även kunna sitta iaf några sekunder i taget! Heja heja!
I Trötthetens land
Jag vet att det är flera tvilling- och småbarnsföräldrar som läser bloggen. Är inte ni trötta? Jag tycker sista tiden att jag går som i dimma. Behöver nästan sova en blund på dagen för att orka med. Båda killarna sover sämre sedan några veckor tillbaka. Vaknar mycket och är ledsna. Räcker fint med nappen och somnar om lätt igen men en annan måste ju ändå vakna. Gå upp. Och dessutom göra det både för den ena och för den andra. För vakna samtidigt är de såklart inte. Utan varvar. 
Det är inget stort problem och med glada killar går det ganska lätt ändå, men jag är lite trött på att vara trött...
Djurparken och ändrade semesterplaner
Igår var vi på Djurparken. Igen. Världens bästa grej det där med Lejon kort så man kan gå hur många gånger som helst!
Mysigt att bara strosa och titta på djur och människor!
Våra Hjo-planer avbokade vi när vi i slutet av veckan kollade väderprognosen som visade regn och mulet VARJE dag den här veckan. Med två infektionskänsliga barn blir man tämligen isolerad i en främmande bygd med dåligt väder. Nu visar väderprognosen en helt annan sida. Såklart. Men vi chillar här hemma istället. Kanske tar en sväng till Kalmar om andan faller på. Föräldrarna ska få en barnfri natt i Göteborg mm.
I övrigt. Vad händer? Vi smälter fortfarande bröllop och namngivning. Killarna fortsätter jobba på att krypa men kommer inte längre än till att guppa fram och tillbaka. :)
Men de blir mer medvetna. Skojar med oss så där med flit och försöker härma när vi gör rörelser eller säger något.
Helt underbara är de iaf!
Bokmal...
Jag är förvisso glad över att Arvid verkar ärvt mitt intresse för litteratur men i den här farten finns det inte många böcker kvar tills han lär sig läsa...
