Klona sig?
Veckor som den här när båda barnen (men särskilt Arvid) har varit närhetstörstande och helst ska sitta i famnen 24/7 önskar man verkligen att man kunde klona sig så man räckte till till båda barnen...
What a morning..
Vincent har varit vaken halva natten och därför fått ligga jämte oss = ingen direkt sömn ens när han väl sovit. 
Där har han legat så nära att han andats mig i ansiktet (därmed förutsätter jag att jag gjort det samma). Kul känsla då, när man (jag) vaknar med världens halsont och småfrossa. Men det är klart. Det är ju hela 1,5 mån sen killarna var snoriga och nästan 2 mån sen jag hade halsont...
Som grädde på moset drömde jag innan jag vaknade att Vincents hjärta stannade. Som tur var på plats hos läkaren (på banken!?) som fick igång honom med HLR, så det blev helikopterfärd till närmsta barnsjukhus. Fy f-n. Det är tur att jag inte har för vana att drömma sanndrömmar.
Dagen har ju iaf potential att bli bättre...
Räddhågsen
Det är inte lätt att helt plötsligt vänja sig vid sin nya syn, det är helt klart. Tidigare har Vincent alltid varit den mest rädda och lite fega (vilket han iofs är fortfarande) men sista dagarna har Arvid blivit helt vettskrämd för både katter och en docka. Rädd så han bragar och skriker i panik. Finns det bra knep mot räddhågsna barn? Vi försöker titta på allt läskigt lugnt och fint men ibland är det lite svårt om man är själv och båda barnen triggas till gråt av den andre...
Här sover de iaf gott i vagnen under dagens promenad..
Dagens godingar
Sjukgymnasten
Idag åkte jag och Vincent till sjukgymnasten. Detta efter att jag kontaktat henne med lite funderingar kring att han gått bakåt i sin motoriska utveckling det sista. Från att kunnat sitta bra sedan länge till att knappt klara det, han har börjat gå (med hjälp såklart) sämre och vingligare, har svårt att få med sig högerfoten, vilket i sig är väldigt konstigt eftersom han har en svag vänsterhand. Logiken på den kan varken jag eller sjukgymnasten lista ut. Inte heller varför han blivit "sämre" på vissa bitar (vilket även sjukgymnasten kunde konstatera från när vi var där för 2,5 mån sen). En möjlighet är att han har någon spänning i musklerna som blir tydligare ju mer aktiv han blir. Hon kunde dock inte känna någon tydlig spänning.
Vi märkte iaf att han KAN men att han behöver mycket tid, och att det är jobbigt för honom.
Vi ska börja med att försöka hjälpa honom att träna lite mer hemma samt att vi ska gå till sjukgymnasten lite mer frekvent för att träna. Om inte det ger något direkt resultat så tycker hon att en barnneurolog ska ta sig en titt på lillen.
Vi har väl försökt tänka på att träna honom lite ibland men inte vetat direkt hur vi ska göra, plus att ångvältsbrorsan gör det EXTREMT svårt att ge Vincent den tid han behöver för att få till det. Det gör mig lite ont. För det är inte sällan han ger upp för att Arvid redan är framme och tar det han vill ha eller klättrar upp dit Vincent vill etc. Vi får försöka dela lite mer på oss eller träna honom extra på em/kväll och helg när vi är två vuxna hemma.
Lilla killen <3 inte lätt att behöva tid för allt i denna stressade värld (och med en snabb/otålig/stressad mamma för den delen).
Suddig bild på hur trött man blir efter en timmes sjukgymnastik...
Nån typ av skämt?
Igår natt vaknade Arvid och kunde inte somna om trots att han fick komma till vår säng. Låg och vred och vände, satte sig, snurrade runt, pratade, luggade sin mamma osv i flera timmar.
Inatt gjorde Vincent EXAKT samma sak! Hur konstigt liksom?!
Kanske är det glasögonen och nya intryck som spökar?!
Idag ska vi till Barnmottagningen på sjukhuset och killarna ska få influensavaccin så även nästa natt kan bli spännande.
ZzZzZz
Första korrigeringen
Igår fick jag och Vincent ta en sväng till optikern för att rätta till hans glasögon. En dag efter att de kom... ;)
Igår tyckte jag det gick bättre och bättre med Arvid och Vincent skötte sig jättebra. Idag har båda tagit av sig dem konstant!!! Give me strength!
It is gonna be a long day, week, month...
Som ett brev på posten
Så landade glasögonen i lådan idag!
Jag hoppas de vänjer sig snabbt.
Vincent bröt fullständigt ihop och fortsatte med små break downs under första timmen eller så. Sen vande han sig nog för de satt där de satt och han verkade inte ha ont av det. Några få gånger kände han försiktigt på dem men tog inte av sig dem.
Arvid däremot... Glasögonen satt på korta stunder om man underhöll honom till hundra procent så där lär vi hinna bli gråhåriga innan de får stanna på, men det är det värt!
Han blev inte ledsen men såg väldigt fundersam och lite på gränsen ut ibland.
Man undrar hur de upplever det. Klart att det blir helt annorlunda.
Jag hoppas de vänjer sig snabbt.
Söta är de iaf!
Så. Trött. På. Kladd.
Alltså mina stackars barn får nog tyvärr inte all den matträning de (verkligen!) behöver, pga att orken att sanera två barn, två matstolar, golv etc VARJE måltid finns inte.
Jag är så galet trött på att sanera!!! Även vid matning kladdar mina killar enormt. Jag inser ju, när jag kollar på andra barn, jämnåriga och även yngre, att mina kladdar bra mycket mer och såklart har svårare med motoriken när de äter själva. Jag är rädd för att det är för att de inte får träna tillräckligt. Såå, det är väl bara att härda ut.
Jag tänkte inte klart...
Den dag i våras när jag beslöt mig för att sälja min älskade systemkamera. Dyr en. För att jag fick för mig att den aldrig kommer användas (bara för att den samlat damm ett tag), och för att jag behövde pengar. Då. Inte blev det någon bra affär, andrahandsvärdet är uselt, för att inte tala om saknaden. Dess ersättare (en kompakt systemkamera) är inte i närheten och jag får ingen känsla alls med den, därför fortsätter jag med mina usla mobilbilder och sörjer min gamla kärlek en stund till...
Varken tid eller inspiration...
Nej, det är därför det har glesnat av här på bloggen. 
Vad vi gjort?! Tja... Roat oss, träffat lite fina friska människor, shoppat lite vinterkläder till barnen, sånt där vardagligt ni vet... Som småbarnsfamiljer gör.
Vi väntar med spänning på glasögonen som kan dyka upp vilken dag som helst nu. På fredag ska jag och Vincent på eget äventyr till sjukgymnasten då han gått bakåt med vissa saker och inte kommit framåt med saker han nu "borde", så vi ska dit för att se om vi kan få lite tips och råd för att stötta honom.
Killarna har (med viss assistans) upptäckt att youtube är en finurlig uppfinning. Särskilt nallen som sjunger klappa händerna-sången! Så vi lyxar/fuskar numera med kanske ca 10 min skärmtid om dagen ;). Drömmen för både mamma och barn.
Off topic men ändå inte
Igår var mamman och pappan barnfria och tog med goda vänner på "prova-på-bågskytte". En sport mamman höll på med förr i tiden men tyvärr fick sluta med pga ledproblem. Igår kunde hon konstatera att problemet kvarstår. Vilket är fruktansvärt tråkigt då det är den enda sport som BÅDE mamman och pappan i familjen tycker om och kan tänka sig utöva och därmed skulle kunna träna ihop. 
Ja kanske inte så lätt just Nu ändå iofs men när barnen är lite större...
Jao jao.. Vad är väl en bal på slottet?!
Kalas
Idag är vi bjudna på två kalas. Det blir mamman som får gå själv på båda.
Jag kan ju aldrig veta (förutom hos mor- och farföräldrarna möjligen) om besökarna är friska eller inte.. I en butik etc är det ju inte samma sak, barnen sitter i sin vagn och främlingarna tar inte i barnen. Inomhus hemma hos folk blir det ju annat.
Vi ville även gå på Bomässa idag men där är alldeles för trångt och mycket folk.
Det är så tråkigt. Även om det blivit mycket bättre så finns det fortfarande vissa begränsningar och det är fruktansvärt segt.. Man vill ju visa upp barnen för hela världen. Mirakelbebisarna. Framför allt Mina Våra bebisar. Men men... Små steg i taget. Snart har vi förhoppningsvis en vanlig vardag med lika lätt för besök som alla andra. Hoppas!
Man blir väldans trött efter maten...
Första stappliga
... Igår gick Arvid själv genom att hålla i soffan och soffbordet! Vilken stolt (och vinglig) kille! :) svårt att få honom att träna någon längre stund dock för det är nog jobbigt och han har svårt att hålla fokus. 
Dessutom har hans idiot till mamma kommit på att det är slängpussar han gör titt som tätt. Han vet till och med vad ordet betyder! Frågar man (utan att visa) så får man en slängpuss fast utan riktiga slängen ;). Söt som en nöt är han!
Vincent har tittat och heeelt fastnat i roliga barnvisor på youtube idag! Klappa händerna-sången fixade han rätt bra!
Här kommer bästa bilden från när Arvid förflyttade sig själv med stöd för första (egentligen andra eftersom jag inte fattade vad som hände första) gången.
Puss puss
Jag kan inte låta bli att ibland fundera på om killarna kommer påverkas av isoleringen/rädslan för infektioner som de befann sig i sitt första levnadsår. När man knappt vågade låta någon annan hålla, eller när vi själva inte vågade pussa våra barn. Sätter sånt sina spår hos en bebis? Vi kan bara hoppas på det bästa och ta ikapp alla förlorade pussar och besökare nu.
Dagens vikt och läkarbesök
Arvid 9035g
Och två matmonster (till, det har ni ju aldrig sett innan eller så):
Vincent 9070g
Därmed klarade vi "dagens mål" s
Dagens besök hos lungdoktorn var positivt! Hon tyckte det var mycket fina killar som utvecklas fint efter sina förutsättningar.
Både Vincent och faktiskt även Arvids lungor lät helt rena! Första ggn för Arvid! Hallelujah!
Vi fortsätter som nu med underhållsdos på inhalationer på Arvid och sätter in på Vincent vid tecken på infektion.
Båda killarna ska få influensavaccin och Arvid ska faktiskt även få mot rs-virus även i år. Vincent däremot är "för frisk" för att kvalificera sig. Det känns ju nervöst men bra att han är för frisk såklart :).
Flyga och gå till badhuset (på ej rusningstid) skulle kunna vara ok nu enligt doktorn. Däremot rekommenderar hon fortsatt väntan med öppna förskolan och snoriga dagisbarn, även de som är "bara" snoriga. Hon sa att det (såklart) är upp till oss föräldrar. Att en del väljer det sociala framför undvikande av infektioner men att killarna nog skulle må som bäst av att vara hyggligt infektionsfria ett år till för att nästa år ha större förutsättningar för att klara infektioner bättre. Däremot röstar hon för att umgås med barn utomhus. Så vi får försöka vara ute mer och umgås helt enkelt.
Det var nog det som sades på dagens besök. Hon skulle skicka remiss för lungfunktionstest också. Men det blir inte förrän i feb/mars någon gång.
Här har noshörningen gått den hemska köttfärslavinsdöden till mötes...
Och två matmonster (till, det har ni ju aldrig sett innan eller så):
Arvid fixar listan...
-Well, Arvid, vad står det att vi ska köpa?
-Ja ba skoja! Jo, mamma, vi ska ha...
-I never teeell...
-Ja ba skoja! Jo, mamma, vi ska ha...
Tack och lov
Killarna har haft en bra sovperiod sista knappt två veckorna. Sååå skönt!
Suddiga festkillar
Här kommer några suddiga bilder på killarna från dagens kalas för farmor.
Saxat från Instagram
För er som, mot förmodan, ännu inte skaffat det... 
Knepigt värre...
Inatt vaknade Arvid och var ledsen. Jag går upp för att stoppa in nappen. Då börjar han ulka. Varpå jag hinner ta upp honom ur sängen innan han kräks upp en pöl genomskinlig vätska (slem/saliv).
Lägger honom i vår säng för att ha koll men förutom att han tar ett tag på sig att somna om är allt som vanligt. Och idag har inget varit konstigt...
Vincent har blivit en härmapa. Han tittar väldans mycket på brorsan och som Arvid gör, gör Vincent. Klappar Arvid händerna, klappar Vincent händerna. Skakar Arvid på huvudet och vägrar mer mat gör Vincent det samma.
Det är onekligen ganska gulligt! ;)
Igår var vi på syncentralen och provade ut glasögon. Jag säger provade ut och inte valde ut. För det var bara ett par som var lagom size och böj(barn)vänliga. Tyvärr kan man ju konstatera att glasögon till små barn har ganska mycket att önska på design. Man kan tycka att design och funktion inte nödvändigtvis skulle behöva vara motsatser. Men men, det känns som ett pris värt att betala för att de ska få bättre syn och därmed möjligheter till utveckling.
Ungefär tre veckor får vi nu vänta tills de dimper ner i brevlådan.
För er som har svårt att skilja dem åt blir det nu lättare då de får olika färg på bågarna. (Gäller bara att komma ihåg vem som har vilka :)
Optikern trodde inte det skulle bli något stort problem med glasögonen eftersom grabbarna ser såpass dåligt så de snart kommer förstå det själva, och det är säkert sant. Det svåra kommer vara att få dem att låta bli varanns!!!
Här kommer en tjuvkik på Vincent... (Lätt att få bra bilder på dem när de mest är nyfikna på vad som sitter på näsan)