arvidochvincent.blogg.se

;)

Jag tycker mig se viss skillnad om än liten...

... Jag sover...

Vincent passade allt på att göra alla behov så långt han kunde på den millisekund det tog för mamman att sätta under en ny blöja. Slutade med att jag fick ta Vincent och personalen fick skura säng. Gissa vem som var nöjd över sin bedrift?!

Nu står vi med ett barn i varje stad. Och planen om att Vincent skulle få komma till Borås imorgon verkar gå i stöpet och vi får nog istället snällt vänta till på torsdag.
Det känns tungt! Bara tanken på att Daniel och Arvid är där borta alldeles ensamma i ny miljö med ny personal gör mig alldeles tårögd.
Men snart nog är vi där vi med!

Kommer tillbaka till Göteborg efter en visit på hemmaplan då Daniel säger att de börjat prata om flytt till Borås i slutet på veckan.
Jaha.. Ja den dagen skulle ju komma, det visste vi ju.

Kommer sen bort till neo för att få träffa mina små grabbar, varpå läkaren kommer. Borås har ringt. Ändring i planen. Flytt idag med en tvilling. Den andra imorgon.
Panik. Inget är ordnat, tvättkorgen är full, kylskåpet fullt med mat..
Försöker hänga med i svängarna så gott det går.
Fördelen är att bästa dr Håkan skulle vara transportören och dessutom ha jour i Borås både i natt och i helgen. Det känns ju ändå skönt!

Så nu är Arvid och Daniel iväg. Kvar står vi. Jag och Vincent och håller tummarna att allt går bra!

https://cdn2.cdnme.se/4185081/7-3/pic_51f7ecd69606ee41ada3dae1.jpg" class="image">

Och dessutom 1505 g styck!!! Hurra!!!

Det är så ni får se det när det blir tyst här på bloggen i perioder.

.

Passar nattpersonalen på att klä grabbarna lika.. :)

(katten i detta fall är pappan, mer om att klä lika eller ej i ett annat inlägg)

Bad-dag! :)
Arvid njöt i fulla drag medan Vincent först blev förbannad men efter en stund gav upp och nästan rent av såg ut att njuta han med.

Båda pojkarna verkar väldigt intresserade av det som sitter på näsan :) å det kan man ju förstå!

Tänk att vi sitter här. Med två pojkar som kämpat så in i vassen för att komma såhär långt.
Sannolikheten för det är tämligen låg om man kollar på siffror.

Antalet graviditeter som bär tvillingar är ca 2.5%. Bara där är ju våra pojkar speciella.

Endast ca 300 barn/år, 0.3%, föds så tidigt som i v.23-28.

Överlevnadschanserna under hela vecka 23 (bättre mognad för var dag) är ca 40% (har hört lite olika siffror från läkarna här- mellan 30-50%).

Frågar man personalen på neo så verkar det vara extremt ovanligt med så tidigt födda tvillingar där båda klarar sig. Och att de till på köpet mår såpass bra ändå. *peppar peppar*

Jag vet inte om jag vill säga att jag tror att allt händer av en anledning. Varför skulle dessa barn behöva lida såhär? Men jag är så oerhört tacksam över dessa gossars styrka och kämparglöd! Man blir ödmjuk inför livet.

Arvid har länge varit den som är mest vaken och nyfiken på sin omvärld, medans Vincent mest kikar lite för att sen lägga handen över huvudet för att tydligt visa att han helst är ifred.
Även att vara ute hos mamma eller pappa har bemötts olika. Trots att Arvid tycker själva överflytten är jobbig så får man ofta efter en stund sänka på syrgasen. Vincent däremot kan bli lite småplingig och ev behöva lite extra syrgas. För att inte tala om att han är sprattlig i famnen och tar ett bra tag på sig att komma till ro.

Den slående likheten mellan brorsorna är envisheten. "vill jag vända på huvudet så ska jag vända på huvudet. Får jag ingen hjälp så gör jag det själv".

Eller när de kör med personalen och ger ifrån sig pling varje gång de tappar nappen.

Älskade barn. Hurdana kommer ni bli? Jag är så nyfiken!

Det känns definitivt som vi hamnat i "äta-växa"-perioden för det händer inte så mycket på dagarna (vilket är positivt!).

De hörde nog vår lilla besvikelse över att ha blivit lurade på 5 g vardera till 1200 g i fredags.
Därför drog de till ordentligt idag:

Arvid 1300 g
Vincent 1295 g

Det kan mycket väl bero på att de samlat en del vätska, men de fick ändå lite vätskedrivande igår..

Idag fick de komma ut till mig samtidigt igen. Gick över förväntan!

Det tvättas barnkläder, sängkläder, tapetseras barnrum, byggs skötbord osv i vårt hem idag. Med lite paus för att cykla och njuta av solen.
Någon vända till får iaf nån av oss göra men sen är vi snart redo för hemgång den vackra dag det blir aktuellt...

Systra mi har helt rätt. Det saknas såklart fyra krabater i vårt hem.

Otis och Ceasar (som fyllde år igår 🎂 grattis!!!) saknas såklart också.
Så tydligt att till och med vännernas hund undrade.
Jag var galet sugen på att hämta hem kissarna över helgen men insåg att det nog skulle va mest stressande för de små. Men snaaaart (hm...) är vi hemma alla sex, hela lilla familjen!

Vi är hemma på besök. Känns som att vara gäst i någon annans hem.
Dessutom fattas det två krabater. Redan så självklara i min tillvaro.

Snart är ni hemma med oss! Som jag längtar!

Det ser ut att va väldans poppis att krafsa pappa på brösthåren ❤

Dagens vikt

Arvid 1195 g
Vincent 1195 g

Kunde ni inte bjussat på 5 g till?

Ja ja, allt är bättre än inget!

Idag har båda badat och blivit fredags-fina!

Håller just på att läsa senaste (tror jag) boken om kriminalinspektör Irene Huss. Som ni kanske vet, så utspelar sig dessa böcker i Göteborg
Har suttit med Arvid på förmiddagen och förtjust insett att jag numera kan relatera till platserna de skriver om. "aha thai-mat från Partille, stor fest i Sävedalen.. Osv" En av de misstänkta blev till och med mördad när han vårdades på Östra sjukhuset..

Döm om min förvåning och nervositet när vi kommer ut från sjukhusbyggnaden och det står två positionerade poliser utanför på varsin sida av ingången och ser ut att vänta på något.. Så där bistra ni vet.

Genast gick mina tankar till de kriminella mc-gängen som beskrivs i deckaren. Kanske ska någon av deras fruar föda barn??


Ja ja... Ni kanske egentligen tittade in för att ni ville veta hur det går för våra pojkar? Det är lugnt. Händer inte så mycket...

Föräldrarna tog en 5-kamp på Liseberg igår kväll. Undertecknad förlorade stort men vann iaf den viktigaste tävlingen. Rally!

Pojkarna sköter sig bra får man nog säga. Syrgasbehovet är fortsatt högt och man känner lite att vi står och stampar med den biten. Men doktorn säger att vi får tänka på hur extremt omogna dom va när dom föddes så nåt annat scenario vore konstigt. Inte nog med att de föddes i v 23 (stor skillnad i lungmognad om man kommer in i 24-25), de är dessutom födda i början på v.23. Det är nog viktigt att komma ihåg nu när man börjar bli lite otålig.
Vi kommer komma neråt i syrgasbehov med så småningom.

I väntan på det passar dom iaf på att lägga på sig bra med vikt.
Långa har dom blivit också!

Arvid 36 cm och 1165 g
Vincent 35 cm och 1180 g

Bortsett från förmiddagen har dagen förlöpt relativt lugnt för båda pojkarna.

Barnens mormor och farmor har varit på besök under dagen vilket var ett välbehövligt avbrott för föräldrarna.

Att byta blöja kan tyckas som en enkel och snabbt avklarad sak. Dock inte alltid.

Öppna alla snören och knappar för att öppna bodyn så man kommer åt den allt för stora blöjan. Ta bort den gamla, utan bajs, samtidigt som man sätter dit en ny. Inse att det visst va lite kletigt ändå, lika bra att ta en ny blöja igen.
Barnets mormor, som vill vara behjälplig, slänger blöjan han har under sig och går sen (!) för att hämta en ny. Ni inser ju vilket misstag. I lyckan över sin nyvunna luftiga frihet passar barnet ifråga på att kissa. Ordentligt. Bäst att kissa på bodyn också. Så på med ny blöja, byta till ren body. Knyta alla band och knäppa alla knäppar. Klart. Bara vändningen kvar. Lyfter upp barnet och känner en otvivelaktig odör från nedre delen av bebisen. Smygkik. Jojo. Bara att vända tillbaka. Knyta upp alla snören, knäppa upp alla knappar...

Sen var det bara ett barn kvar...

Då så, då kör vi liten antibiotika-kur igen på Arvid-plutten. Han verkar dock inte särskilt påverkad av det förhöjda CRP-et. *peppar peppar*

Vincent däremot har varit lite mer små-plingig än vanligt idag. Ger det inte med sig så tar de prover även på honom. De delar ju numera både säng, föräldrar och personal så en smittrisken finns ju alltid...

Imorgon kommer halva personalen tillbaka efter fyra veckors semester. Dom kommer inte känna igen våra små grabbar nu när de blivit så stora ;).

Här kommer en dagsfärsk bild på Vincent.

Blev så glad när jag kom in på salen och såg inte mindre än två flaggor!!!

1 kg-gränsen är sprängd! Och det med "råge"!

Vi har nu drygt två kilo bebis!!!

Arvid 1080 g
Vincent 1065 g

Way to go grabbar!

En barnsköterska frågade efter min inköps-räd av bodys om jag hade fått pås-sjuka. :) det brukade tydligen hennes gubbe säga till henne.

Det har jag nog fått. Idag åkte vi nämligen till Gekås för diverse nödvändiga (mer eller mindre, mest mer) saker som vi behöver när barnen ska få komma hem. Ni vet, skötbädd, tvättlappar, nappar osv osv.
Tänk, jag visste inte att det fanns så mycket saker jag inte kan leva utan som nybliven småbarnsförälder!

Vincent tyckte inte alls att det var kul att dela plats med brorsan hos morsan idag. Pling plong mest hela tiden. Så efter typ 1,5 timma, då vi provat allt med napp, kolla luft i magen, höjt syrgasen, vänt huvudet osv, gav vi upp och lade tillbaka honom i sängen. Då visade det sig att allt han ville ha var en ny blöja.
Stormiss av både föräldrar och personal. :)

Bilden visar Arvid som tror att störst kinder vinner! (kanske är det dem som gör att vi förhoppningsvis kan komma upp i första kg vid morgondagens vägning).

Den här mamman har inte råd att åka hem fler ggr om hon ska fortsätta länsa alla butiker mellan Göteborg och Ulricehamn på bodys i strl 40-45!

Men nu har pojkarna så de klarar sig. Länge ;)

Snart är vi där allihop...

Enligt telefonrapporterna har dagen förflutit lugnt och fint även sen vi lämnade dem vid lunchtid. ❤

Idag fyller pappa Daniel 30 år! Tänk att han var en pojkspoling på 20 när vi träffades! ;)
Och nu är han husägare och tvåbarnspappa och dessutom en hårsmån från att vara en stadgad man ;).

När vi kom till avdelningen idag fick han världens finaste födelsedagskort från pojkarna (möjligen att personalen varit lite behjälpliga).

Idag är vi för första gången hemma tillsammans sen vi kom till Göteborg. Känns jobbigt men vi vet ju att pojkarna har det bra! Personalen tycker vi ska njuta, så det är vad vi försöker göra!

Arvid fortfarande i CPAP. Men var en hårsmån från respiratorn i natt. De hade börjat förbereda men så hämtade han sig.
Förmiddagen har varit väldigt lugn och Arvid har fått en kort kortisonkur (som Vincent fick förra veckan) för att hjälpa de stackars lungorna på traven. Hoppas det hjälper!
Känns skönt att han fick en lugn fm med chans att återhämta sig lite. Nu efter lunch är det hans tur att få komma till min famn ett tag. (tur att böcker finns! Å ja jag har några kvar)

Vincent har varit fortsatt lugn (små pling emellanåt men inget stort).

Knappt har vi hunnit utanför sjukhusets gränser för att köpa lite kläder så fick Arvid ett allvarligare tillbud med andningsuppehåll (troligen i samband med att han skulle sköta magen). Han kom sig tillslut men doktorn sa att om han får upprepade andningsuppehåll så blir det respirator igen för då är det tecken på att han inte orkar..
Detta var vid fyra-snåret och sedan dess har det varit lugnt *peppar peppar* så nu håller vi alla tummar och tår att det ska fortsätta så!

Vincent fick också komma ut till mamma idag och efter det blev det så flytt till säng! Han, precis som Arvid spärrade upp de små ögonen och tyckte det hela var väldigt konstigt! När jag skulle ta på bodyn grinade han illa åt mig men sen verkade det ändå ganska ok ;).

Klart personalen letat fram likadana bodys till tvillingarna ;)

Blev rörd till tårar idag igen av ett fint brev på dörren från Mava-folket som ser fram emot nästa framsteg..

Här kommer det:
Arvid har fått vattensäng! Och Vincent ska över under dagen.

Lyckan hade varit helt gjord om det inte varit för eländiga bakterier som satte stop för att de skulle få komma till gemensam, samt att de fortfarande är lite för ostabila och därmed kan störa varann. Men det blir nästa steg!

Men med flytt till säng blev det med ens dags för kläder också!

Känslan att få se sitt barn så öppet och komma åt så lätt var obeskrivlig! För att inte tala om hur söt han var i sin apdräkt (sjukhusets body).

Så nu har vi letat upp ett köpcenter. Några egna bodys måste vi ju få köpa! :)

Det blir några böcker när man sitter med pojkarna. Har du nåt bra tips? Har du någon bra pocket att skicka mig mot porto?
Jag läser gärna feel good och deckare!