arvidochvincent.blogg.se

En blogg om två kämpar som föddes v.23+2.

Dagens utflykt.

Publicerad 2014-08-28 19:22:56 i Vardagligt,

Gick till Göteborg. Vi hade två mål. Neo på Östra för att "visa upp" våra killar, enligt önskemål innan hemgång därifrån :). Vi fick iaf träffa några gamla kända ansikten! Konstig känsla att gå dit. Allt känns så hemtamt. Samtidigt kändes det konstigt att ha stora killarna med sig. Och allt känns så längesen och på nåt sätt helt overkligt. Har våra killar legat där i sina kuvöser, inte ens 600g tunga?? Har vi vandrat dessa korridorer fram och åter både med glädje och starkaste ångest? Konstigt. Så hemma, så främmande. 

Vårt andra mål med resan var att hälsa på Reuben och Alfred och deras mamma Sandra för att fylla på mina grabbars skoförråd. Inte för att vi kom därifrån med bara skor..... ;)

Mysig dag! Och inte en enda bild har jag tagit! Sorry. 

Kommentarer (0)

Övning ger färdighet

Publicerad 2014-08-27 19:25:35 i Vardagligt,

Killarna har ju haft svårt för bitar i maten. Men det går framåt. De vill dessutom gärna äta själva fast de inte har motorik eller förstånd att själva äta med sked. Så idag ställde jag fram varsin tallrik med lite blandade bitar.
Det första Vincent är att grabba tag i en ärta (det han kände igen) och Arvid hällde ut all mat på bordet så han kunde sortera bättre.
De har fortfarande svårt med större bitar och även lite svårt att pricka munnen ibland men lite mer går in för varje gång. 


Kommentarer (5)

Besök hos aporna

Publicerad 2014-08-26 18:08:10 i Vardagligt,

ÄNTLIGEN uppehåll och dessutom sol! Dags för djurparkshäng!
Arvid och Vincent tyckte dock att denna gunghäst var dagens bästa! (Bild lånad av Adina Nylin)


Kommentarer (0)

Stora sår som lämnat små ärr.

Publicerad 2014-08-25 21:42:14 i Vardagligt,

När killarna badade härom dagen (eller ja, badar och badar, Arvid klättrar runt, i, upp och ner, inte ens skvätta vatten klår grejen att klättra) blev Arvid lite kall på slutet och blev blå om läpparna. 
På två sekunder är jag tillbaka i akutsalen på Östra med maskinens hysteriska pipande och blinkande siffror som visar en syremättnad på under 30. I kuvösen ligger en Arvid som är blå som en smurf. Sköterskan som lugnt men snabbt tar fram handventilatorn och försöker hjälpa till på traven och som blir lite nervös (utan att egentligen visa det, men en lyhörd ser) när det tar en stund för honom att hämta sig. En mamma som brytet ihop och gråter. Till en början varje gång. Sedan när man kommer utanför salens väggar, för att till slut inte gråta alls vid dessa tillfällen, bara bli matt och darrhänt. 
Denna manöver gång på gång under en period. Dagligen. Varav en gång när barnet låg på mitt bröst. Ett barn som på nolltid går från rosig som en nyponros till blå som ett åskmoln. 
Ett helt "normalt" förlopp, eller iaf inget konstigt för en 23-veckare, men lika fasansfullt varje gång för en förälder. 

Allt detta kommer som en blixt pga lite blå läppar av ett mysigt bad... 
En Arvid som nu vägrar ligga still nog för att bli torkad och få på sig kläder...




Kommentarer (1)

Tvilling-dilemma

Publicerad 2014-08-24 20:37:40 i Vardagligt,

Vincent får aldrig chansen att få ordentligt med uppmärksamhet ens när han ber om det eller kräver det, så länge Arvid är i närheten. För då ska Arvid antingen, 1: klättra upp på mig till ståendes vilket kräver mer eller mindre två fria händer för att fånga honom när han faller raklång, eller 2: krälar iväg och reser sig mot soffbordet, försöker riva lampor, klämmer fingrarna i dörrar eller nåt annat som han bara måste göra typ hela tiden, alla minuter hela dagarna. 

Det gör ont i mamma-hjärtat så det skär, när man måste sätta ner Vincent gång på gång fast han inte vill... 

Så idag delade vi på oss. Arvid fick följa med pappa på shoppingrunda och jag och Vincent stannade hemma och bara hängde. Det riktigt kändes hur skönt han tyckte det var (även Arvid njöt av den odelade uppmärksamheten). Så nu ska vi försöka bättra oss och göra liknande saker oftare. Särskilt den här perioden när Arvid är så krävande...

I övrigt så går det framåt i en hejdundrande fart här hemma. Från att knappt klara av att luta sig mot mitt ben när jag sitter ner klarar Arvid nu (om än med myyycket vilja och envishet) att ställa sig upp både mot soffbord, kökslådor och i spjälsängen. Och jag vet att han måste få slå sig för att lära sig men ni hajar inte på vilken nivå det är! Han har ingen pejl utan släpper bara helt plötsligt och när han faller har han inte förmågan att landa på rumpan direkt, oh nej. Och sådana här är de båda två. Jag kan säga att det är svettigt om dagarna. De suger sådan energi så jag har aldrig varit med om maken! Jag ser ingen förhoppning om bättring heller. ;) nu lär det väl vara 180 som gäller åtminstone (!) 2 år till.. :)



(Vincent visar sitt nya partytrick, att sätta en kloss i munnen och sen slå två andra mot varandra samtidigt (det hann jag dock aldrig fota)


Kommentarer (2)

NU kan regnet komma!

Publicerad 2014-08-22 18:06:14 i Vardagligt,

Idag har mamman, grabbarna och ena (båda faktiskt en liten liten stund) varit till grannstaden och shoppat. Målet var regnoveraller och efter att ha kollat igenom stans alla butiker kunde vi konstatera att det enbart var Lindex som hade just hel regnoverall i strl 74. I första Lindexbutiken fanns bara två färger. Svart och rosa. Eftersom pappan i familjen inte gillar rosa fick det bli en svart och fortsatt jakt på någon annan. Hittade dock ingen och sprang därför in på en andra Lindexbutik för att se om de hade den i 74 (fanns bara ett ex i första butiken). Och döm om min förvåning när de där hade ytterligare en färg! Lycka! Så hem kom vi med två overaller till grabbarna! 
De har dessutom gjort debut på både McDonken och IcaMaxi. Mamman måste fått solsting eller nåt som vågade allt detta plus shopping i butiker. One step at a time...



Både här och där får man bakom ryggen höra: "mamma mamma, titta tvååå bebisar!!!" ;)
Kommentarer (2)

Sociala, äntligen!!!

Publicerad 2014-08-20 10:21:44 i Vardagligt,

Killarna har gått från hysteriskt känsliga för andra människor till lugna och till och med glada sociala varelser! Särskilt Arvid har börjat uppskatta besök väldigt mycket! Vincent är fortfarande avvaktande och spanar gärna men gråter iaf inte hela tiden! Det går framåt!


Kommentarer (0)

Lika som bär

Publicerad 2014-08-20 10:19:55 i Vardagligt,

Igår var vi på neo-uppföljning hos läkare och sjukgymnast. 
Arvid har äntligen (!) tagit ett litet viktsprång och längdsprång och är nu ikapp brorsan. Exakt. 
Killarna var 72 cm långa /korta ;) och 8740g tunga /lätta. Dessutom hade de 45 i huvudomfång bara för att sätta kronan på verket. Därmed kvalar de in på sin korrigerade kurva på -2 och doktorn var mycket nöjd med detta. "Så är det med alla prematurer, och era är födda v.23! Kan vara stor skillnad uppåt 24-25 både storleksmässigt och utvecklingsmässigt".

Sjukgymnasten uttryckte sig som så: vad rooligt att se att det går så mycket framåt. Det som jag såg sist och man kunde bli lite orolig över hur det skulle bli, har bara gått positivt och nu är jag inte orolig. Typ. Av Vincent svaga vänstersida kunde man knappt se något alls längre, och Arvid briljerade med att kunna sitta, klättra, kräla/krypa och nästan ta pincettgrepp sedan sist. De kunde även (hjälpligt) slå två klossar mot varann vilket man kollar på 10-månadskontrollen. Sjukgymnasten tyckte att de är näästan på tiomånadersnivå eller iaf inom normalintervallen. För de klarar ju många saker (ex sätta sig upp eller krypa) men det har ännu inte blivit "lätt" eller rutin och det är fortfarande bara hjälpligt men iaf! Och den här svårigheten de har tror hon kan följa dem. Åtminstone ett tag, kanske längre. 
Men jag är så glad för de positiva beskeden! Och samtidigt känns det lite "skönt" att få bekräftat att mina farhågor inte varit påhittade eller överdrivna (som i maj när jag bad om en extra koll hos sjukgymnasten). 
Hon tyckte inte vi behövde ses något innan nästa kontroll vid 18 mån korrigerat för hon tyckte inte det fanns något oroväckande i nuläget! Yey!



Kommentarer (3)

Soooov. Snälla.

Publicerad 2014-08-18 22:39:42 i Vardagligt,

Har nog nämnt det tidigare men killarna vaknar så mycket på nätterna sen ungefär en månad. Så pass att t.o.m. pappan har börjat vakna (!). En dålig natt får man springa ett 20-tal ggr. En bra natt (få men de finns) kanske 5 ggr. Stoppa in napp. Puffa upp snutten. Klappa på rumpan. Eller ibland flytta över till vår säng. Men eftersom de brukar ligga som plåster vilket innebär ännu sämre sömn för föräldrarna och svårgör att gå upp till näste bebis utan att den första trillar ur sängen så försöker jag undvika det. De vaknar, är ledsna, somnar ofta om ganska fort om de bara får nappen. Vi har fasta rutiner (det ska gudarna veta, en del kan nog tycka att vi är rent fåniga, men det är det enda som fungerar för att (våra) två bebisar ska hålla sig glada och nöjda och för att föräldrarna ska mäkta med), de somnar lätt (oförskämt lätt), jag har provat ge vatten (inte intressant), provat hålla dem vakna mer på dagen, provat sova mer på dagen, svalt och mörkt i sovrummet osv. Jag har slut på ideer... Vi som är vana vid att de sover hela nätterna igenom. Det tar på orken att vakna så många ggr varje natt och aldrig få någon sammanhängande sömn. Ibland sover Vincent jättebra men då är det Arvid som vaknar och tvärtom. Men härligast är när båda sover oroligt samma natt... 

Men så råkade jag titta på nyheterna för en stund sedan. Jag går i min hemmamammabubbla och oroar mig för petitesser och hinner inte läsa vare sig tidning eller titta på nyheterna. Fy vad mycket otäckt som händer i världen just nu! Jag blir mörkrädd av bara tanken och vill sticka huvudet i sanden. Bra lösning!
Med ens känns alla mina bekymmer så futtiga. Våra besvär, killarnas syn, deras motorik osv som små dammoln i jämförelse.
Vi skrattar hela dagarna, äter oss mätta varje dag, somnar utan rädsla (jo, jag hr faktiskt börjat kunna sova utan att kolla trettio ggr att killarna andas!), har jobb att gå till, pengar till kläder och andra förnödenheter osv. 

Jag fortsätter stoppa huvudet i sanden en stund till och bjuder istället på lite bilder. Sista bilden visar när Arvid vände på sig i badet idag för att kunna luta sig mot Vincent som i sin tur försökte trycka bort brorsan som var för närgången...






Kommentarer (2)

Tvillingträff

Publicerad 2014-08-15 21:30:36 i Vardagligt,

Idag har vi träffat tvillingkompisarna! Alltså fyra barn i samma ålder, på en och samma plats blir många barn!!! :)
Men så trevligt! Mina killar är väldigt "fega" och rädda för andra, både barn och vuxna ofta. Jag tror det är en kombo av dålig syn och ovana.
Idag gick det dock bra mycket bättre än tidigare så det kanske blir bättre för var gång trots allt :).

Detta är vad mina killar kallar double blind date ;).
Killarna fick testa massa spännande saker: lära-gå-vagn, bobbycar, rutschkana etc! Så dit åker de nog gärna fler ggr! 
Synd bara att det ska vara så svårt att få till träffar med fyra mer eller mindre infektionskänsliga barn som ska vara friska samtidigt ;). 
Kommentarer (0)

Hjälmens vara eller icke vara.

Publicerad 2014-08-14 21:30:57 i Vardagligt,

Arvid ska resa sig mot allt (!) just nu. Trots att han fortfarande är både för svag och vinglig. Detta resulterade idag i att han gjorde en saltomortal (stavning på den?!) från typ ståendes mot korgen med leksaker, ner i golvet med största (och tyngsta) leksaken över sig. Ont fick han och rädd blev både han och mamman!
Då återkommer ju frågan om tyghjälm. Visst behöver barnen lära sig av sina misstag, men här snackar vi en kille som vill så väldans mycket men som har långt ifrån samma stabilitet som "vanliga" barn. 
Jag vet inte. Tänkte rådfråga sjukgymnasten på nästa neo-uppföljning.

Vincent fortsätter krypa. I slowmotion men jättefint! :) de är för roliga de där två alltså! Den ena är som ett skolexemplar men gör det såååå långsamt medan den andre är mer som en slarvig virvelvind. :)

Bästa på hela dagen är när pappa aka lekfarbrorn kommer hem från jobbet eftersom trötta tråkmamman inte har någon ork kvar efter en heldag med vildarna.
Kommentarer (0)

Mysigast just nu.

Publicerad 2014-08-13 15:31:52 i Vardagligt,

Det är så mysigt att gå runt i huset och fixa med en Arvid som följer efter, tittar, utforskar och sen hänger med mig när jag går till nästa ställe. Passar på att njuta nu så länge det är så, för innan jag vet ordet av smiter han väl åt andra hållet istället. :) 
Vincent då? Tja, han är nöjd och roar sig själv mest hela tiden. Ibland får jag så dåligt samvete för det där. Att Arvid får (kräver) mycket mer uppmärksamhet än Vincent, men å andra sidan är Vincent tydlig med att säga till när han vill ha närhet. Vissa dagar kan han vara som ett plåster. Men allt som oftast ligger han/rullar/kryper på golvet och hittar små saker att pilla med.
Arvid å andra sidan kan inte vara lugn i fem sekunder utan att hitta nya spännande saker. Lika spännande som allt är när han först ser det (eller ser och ser, han måste ju lukta sig fram till sakerna så dåligt som han ser), lika snabbt tröttnar han. Man kan säga att för Arvid är resan målet ;).
 
Det är roligt och spännande att ha två så olika karaktärer här hemma! Och en utmaning. Hur gör man för att båda ska få det de behöver?!
 
Kommentarer (1)

I luften...

Publicerad 2014-08-13 15:24:14 i Vardagligt,

Känn som det är mycket som hänger i luften fortfarande kring killarna.. Det som ska fortsätta utredas/följas upp i nuläget är:
 
-Arvids hörsel (fick ju inte igenom ett hörseltest pga att han inte låg still ;) så vi vet egentligen ingenting). Det ska följas upp nu när han blir 1 år korrigerat.
-Benskörheten. De blev ju bensköra pga d-vitaminbrist (inte ovanligt bland prematurer) så de fick extra medicin och sen har man liksom släppt det, men förra neo-uppföljningen nämnde läkaren att man borde göra en uppföljning iaf, så det ska det väl bli.
-Synen. Hur är det egentligen ställt med synen? Hur mycket kommer det påverka vår och barnens vardag? Nästa läkarbesök för synen är i September.
-MR-hjärna. Den såg ju inte optimal ut. Men vad har det satt för konkreta spår? Inget vi kan undersöka nu, utan vänta och se. Men uppföljning görs ju via neo-mottagningen. Både av läkare och sjukgymnast.
-Arvids operation av magmunnen. Ska ju inte vara något bekymmer, men de gör tydligen uppföljning ett år efter operationen så i November bär de av till Drottning Silvia igen.
-Lungorna. De kommer få göra lungfunktionstest när de blir större om jag fattat det hela rätt för att se hur lungorna har utvecklats och "mår".
 
Ok, det som är bra med listor är att det visar konkret hur läget ser ut. Det kanske inte var riktigt så mycket som jag såg det i min hjärna. Men å andra sidan är det flera "stora" betydelsefulla grejer som kan påverka framtiden. 
 
Eeeen dag i taget. En dag i taget...
 
Foto av fotografcarita.
Kommentarer (0)

Ja tack! Mer tack!

Publicerad 2014-08-13 08:38:29 i Vardagligt,

Killarna fick smaka på visparna när jag vispat grädde igår. Arvid högg bokstavligt talat in på en halv milisekund och åt raskt upp allt som kunde liknas vid grädde. Medan Vincent, som sig bör, mest petade skeptiskt i det kladdiga. Fick tyvärr ingen bild på skeptikern eftersom jag hade fullt upp med den andre...



Kommentarer (0)

Nya stolarna

Publicerad 2014-08-07 15:21:16 i Vardagligt,

"Tadaa" - Vincent visar nya stolen



"Det var väl inte så väldans märkvärdigt morsan?!"
Arvid uppskattade dock att man såg ut mycket bättre!

Kommentarer (1)

Arvids världs växer och mammans minskar.

Publicerad 2014-08-03 23:42:26 i Vardagligt,

Det händer så mycket med Arvid just nu. Han tar sig fram snabbare och snabbare (även om vi inte kan kalla det riktigt krypa.. ;) och han tar sig längre och längre. Tidigare har det bara varit köket och vardagsrummet som existerat för honom men nu krälar han ut i studion eller i barnrummet. Han klättrar mer och mer mot oss eller saker och försöker komma upp i stående. Han kan nu sitta och fånga en boll med båda händerna utan att trilla ;) osv. 
Vincent har stannat av lite. Iaf i sin motoriska utveckling. Men det går framåt med förståelsen istället. Det roligaste just nu är att mamma ska smaka på allt! Hysteriskt roligt faktiskt :). 

Medan barnens värld blir större för var dag, har mammans värld minskat.
Tiden med neo och isoleringen (eller snarare isoleringen efteråt, för på neo var vi ju tvungna att vara sociala 24h om dygnet) har tagit ifrån mig min sociala sida. Inte så att jag inte vill umgås mdd folk. Utan mer att jag inte känner mig lika socialt begåvad längre. Jag har liksom glömt hur man gör. Särskilt det här minglet på ex festival, jobb, fest etc. Min sociala förmåga är som bortblåst och istället för att det kommet naturligt måste jag anstränga mig. Och det gör mig så TRÖTT. Matt. Att vistas bland mycket folk. Det har aldrig någonsin varit ett bekymmer tidigare. 

Jag hoppas och tror att det är en vanesak och att det kommer tillbaka. För är det något signum som är jag så är det att jag är social.

Våra killar var ju kända på neo för att de alltid hade tungorna ute. Såhär såg det ut när vi åkte till Borås härom dagen (ursäkte de suddiga bilderna, fast det gäller hela bloggen förstås):




Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela