Vem sa att det går fortare med ett barn?
Jag tänkte i mitt stilla sinne, igår när jag och Arvid skulle iväg till hörcentralen, att det är ju piece of cake. Ett barn går ju hur fort och smidigt som helst.
Med förra hörselbesöket i färskt minne, när Arvid vägrade ligga tyst och stilla hade jag en plan att åka i tid så han kunde få mat innan besöket.
Men som alltid, saker tar längre tid med barn. När klockan tickade på började jag bli lite stressad. Tanken att komma tidigt försvann och målet blev att komma i tid. (förra gången var vi sena)
Byt blöja, packa skötväska, kamma håret, borsta tänderna och så iväg. Hinner inte ut från uppfarten innan jag känner en odör. Inte kan stackars barnet sitta i en smutsig blöja hela vägen till Borås. Nej, ut med barnet ur bilen, in och tvinga stackars pappan byta blöjan. Den RENA blöjan! Grundlurad!
I med barnet i bilen igen och så iväg. Tror inte mina ögon när det finns en parkeringsplats ledig precis intill entren. Försöker dra kortet i parkeringsautomaten, krånglar. Drar igen, kan inte läsas. Får panik, med 10 min ungefär till godo. Läser instruktionerna långsamt en gång (egentligen letade jag efter nr till supporten) och inser att man ska sätta i och dra ut direkt. Funkar äntligen!
Ut med vagnen, i med barnet.
Ungefär 10.22 dyker vi in genom dörren till Hörcentralen. Jag inbillar mig att jag kanske hinner få i honom några droppar ersättning och börjar göra i ordning. I knäet. Big mistake. När jag hällt i vatten och pulver och det bara är att sätta på locket och skaka, lyckas jag skvimpa ut närmare allt pulver över hela knäet. Pust. Torka lite hjälpligt. Får i Arvid lite mat, med betoning på lite.
Dags för undersökning. Undersökning som, som jag skrev igår, gick lika bra som sist. En flirtig, pratglad och social kille som inte alls ville sova. En mamma som känner sig värdelös som inte lyckas få sin bebis att sova. Men Arvid vill aldrig sova när han är borta (inte för att han sover så mycket på dagen hemma heller).
Hemgång igen med ogjort ärende.
Vem sa att det är lättare/går fortare med ett barn? Där fick jag allt äta upp min hatt.
