Ett par livliga nätter.
Förra veckan hade vi ett par evighetslånga läggningar och jobbiga nätter efter en period med bra sömn och något bättre läggningar. Jag undrade då vad de skulle lära sig den här ggn... 
Nu vet jag. Klättra.
Alltså, ffa Arvid har ju klättrat en del innan men inte så mycket. Han har hållt sig till fåtöljerna mest. Och Vincent har kunnat ibland när han haft bra med ork. Men nu. Det går inte att lämna dem ensamma en sekund utan att de står på någon ostadig stol och pillar på stereon, dator, saltkar etc... Sista två dygnen har varit svettiga.
Peppar peppar så börjar de bli allt stadigare men även om de nu börjar få lite mer insikt och vett på hur de ska bete sig, så är deras balans inte alltid på deras sida. Ibland är det rena plockepinnet eller dominot med dessa två. Svårt att förstå för utomstående hur illa det faktiskt är med deras balans.. Men som sagt. Det artar sig!
Men puh!
Klart att vi är överlyckliga för varje framsteg oavsett om det är ett halvår efter deras jämnåriga men nu börjar den där tiden som tvilligföräldrarna blir gråhåriga av!
Och är det inte sina nya klättrings-skills de måste utmana så är det att öppna dörrar till höger och vänster, leka med nycklar och lås eller dra ur kontakter bakom möbler och försöka sätta i dem igen (i gamla oskyddade uttag). Ja jisses.
Underbara älskade barn! Detta trodde man knappt att man skulle få uppleva! Underbart!
Vad gör det väl att man nu inte ens kan gå ner i källaren och trycka på en maskin tvätt, eller gå på toa förrän ens partner kommer hem? Småpotatis i det stora hela! Vem behöver rena kläder egentligen liksom?!
