Ingen epilepsi!
Skönt det!
Så här mysigt har l och Vincent (eller Arvid för den delen) det allt som oftast!
Annars då? Tja, läget är ganska oförändrat. Inte bättre men inte heller sämre..
Har gjort ultraljud hjärna idag. Doktorn skulle jämföra med tidigare bilder innan sitt utlåtande, men iaf inga blödningar.
Sen har vi även gjort röntgen på fot-och handled för att kolla bentätheten, som tydligen kan vara ett problem hos dessa småttingar, det har vi inte fått nåt svar på än heller.
Jag och grabbarna har lirat solo en sväng medan pappan fixat bilen. Första matningen kände jag mig som superwoman när jag lyckades byta blöjor på två hungriga arga bebisar och samtidigt få fram mat på två röda. Jag placerade killarna mot den suveräna amningskudden jag fått av (min) mormor. Bullade upp huvudena lite med filtar och off we went. Gick finfint. Tills det var knappt 10 ml kvar i vardera flaska. Då sjönk syresättningen. På båda. Pling hit, pling dit. Hysteri. Försök lyfta upp två bebisar samtidigt med andningsuppehåll (iaf Arvid). Då fick personalen rycka in. Så lagom till nästa mål, då Arvid redan innan målet konstrade i sin syresättning, bad jag faktiskt om assistans att mata en av dem.
Nu pustar vi ut alla tre efter maten. Nöjda men saknar pappan.
Den dagen pojkarna är stabila i syresättning, och ännu hellre syrgasfria, då blir det ju piece of cake att sköta två barn själv ;).
Så här mysigt har l och Vincent (eller Arvid för den delen) det allt som oftast!