arvidochvincent.blogg.se

En blogg om två kämpar som föddes v.23+2.

Gott Nytt År

Publicerad 2014-12-31 22:29:17 i Vardagligt,

Här hade det väl platsat med en årsresume över året som gått med fina bilder som tar oss tillbaka, en djuplodad analys av vad som skett/inte skett och hur jag ska göra för att återupprepa och förbättra.
Som ni kanske förstår blir det inget sådant. Orken och lusten finns inte. 
Jag har skrivit en lista med personliga mål inför året som kommer men den är mer min än barnens så den skippar vi.

Jag kan bara helt enkelt konstatera att jag blivit fru. Köpt Vårt Hus. Barnen har gått från små och sköra till större och mindre sköra. Från bebisar (härliga på sitt vis) till helt underbara små individer med personlighetsdrag och viljor. Ett fantastiskt år på många vis. Och ett orkeslöst år. Vi hoppas på mer ork under nästa.

Här en hälsning från familjen (bild lånad av pappan). Tagen igår dock.



Hipp Hurra!

Publicerad 2014-12-26 18:58:56 i Vardagligt,

Två barn som somnade innan 20 och som sov i sina egna sängar hela natten förutom några få uppvaknanden gör under med en trött mamma!
Så pass att hon orkade ta sig iväg på en promenad på fm (dock utan sjuka barn i de 12 minus vi hade här..).
Bjuder på lite oretuschade bilder..





God jul!

Publicerad 2014-12-25 05:11:41 i Vardagligt,

Vi har haft en fin dag med MASSOOOR av paket, trots två hostiga, häsiga killar. 
Ingen sömn natten till julafton och den här natten verkar inte mycket bättre. Arvid sover hos mig i storsängen efter många om och men. Och vad tror ni händer då? Jo jo. Jag vaknar av en rejäl duns och storgråt. Parveln kan inte ens i sömnen ligga still. Han tystnar ganska snart och somnar om. Här har nu jag legat en timme för att kolla hans medvetande var och varannan minut. Det jag kan kolstatera hittills är en bula på ca en halv cm i diameter på huvudet och en irriterad bebis som blir störd hela tiden. 
Men hur ska jag kunna sova nu?






Ps. Arvid fick sin drömjulklapp om ni minns?! Tomten kom med en (för de vuxnas del, förbrukade) iphone! Lycka!
De fyra (!!!) bultbrädorna de fick kunde slänga sig i väggen i jämförelse...

Här vare snor!

Publicerad 2014-12-23 09:19:05 i Vardagligt,

Och så var även Vincent snorig och hostig. 
Det som ändå känns skönt är att jag inte blir livrädd längre så fort de snorar. Jobbigt nattetid javisst men inte vettskrämd! 
Det går framåt!
Vi hade tänkt åka på en liten utdelarjulklappsturne idag men det får vänta till efter julafton så grabbarna får vila idag inför storfrämmat imorgon..
God jul på er alla fina läsare!
(Här på bilden försökte mormodern ta tillbaka paketet som visst bara var rekvisita... ;)

Som en ny människa?!

Publicerad 2014-12-21 23:29:52 i Vardagligt,

9h ostörd sömn skulle väl göra under hos en utsjasad förälder? Vaknade istället med huvudvärk och ont i hela kroppen ;). Och allt det där vi skulle passa på att fixa när barnen var ur huset? Haha, tröttare föräldrar än sin barnfria kväll går nog inte hitta. 
Barnen både somnade lätt och sov såklart som små tysta möss hela natten hos farmor. Vad annars! 
Det kunde de behöva! ;)
Däremot fick vi hem en snorig Arvid, vi får hoppas att det stannar vid lite snor!

Väl på hemmaplan igen tog det 2,5h för Vincent att till slut somna i min famn. 
Det slutligen efter lite kvällsmacka framför Ernst med föräldrarna. Tror ni han var nöjd eller nöjd??? ;) för att vara så jobbig vid läggning är han världens charmigaste!




Första sleep over'n.

Publicerad 2014-12-20 23:22:32 i Vardagligt,

Idag sover barnen över hos sin farmor för att föräldrarna ska få sova ostört en natt. 
Vi trodde vi var trötta innan men först när barnen var ur huset kände vi HUR trötta.
Så här har inte blivit många knop ikväll. Men det kommer fler dagar.
Zzzov så gott kära läsare!

Ps! Det gjorde allt lite ont i hjärtat att komma upp till sovrummet och till två tomma spjälsängar....

Gnag gnag

Publicerad 2014-12-19 23:34:50 i Vardagligt,

Vincent fortsätter vakna på nätterna helt förstörd. Inatt gick det bara inte somna om för lillstackarn även fast han får komma över till oss. Gav honom lite Alvedon i en spruta och efteråt tog han sprutan och gnagde freneeeetiskt på den i typ en kvart, sen kunde han somna. Det var så det nästan kliade i munnen på mig av att bara se (och höra) honom.
En uppetand har kommit igenom i ena hörnet sen flera dagar men resten är bara svullet och rött.
Hoppas att det ger med sig snarast!

Igår när vi var på sjukhuset för Arvids Synagis (sprutan mot rs-virus) tyckte han att lådan sköterskan ställde fram med leksaker var tvungen att inspekteras från insidan. Med de trasiga glasögonen på sned. Gullunge! 
Först nu när han haft trasiga eller inga glasögon på sig har vi märkt att han verkligen behöver och faktiskt även Vill ha dem. Han försökte trycka till dem hela tiden så de skulle sitta bättre.. 

Bilder lånade av moster Adina!



Idag har mamman röntgat onda foten, sen snabbt hem (men inte för snabbt som tur var när farbror blå stod med alkomätaren i högsta hugg) för att hämta familjen och vidare till sjukhuset för ett besök hos sjukgymnasten.
Hon tyckte ännu en gång att Vincent gjort framsteg vilket vi också ser!
Det var även första ggn utanför neouppföljningarna som hon träffade Arvid. Hon förstod vad jag menade med koncentrationsproblematiken. Det gick inte att få honom till i stort sett någonting. Dels för koncentrationen och dels för att han inte kan. Han är inte mogen nog rent motoriskt. Kändes lite snopet att Vincent faktiskt kan betydligt mer grejer än Arvid när det kommer till "finlir" när man hela tiden tänkt att Arvid är före för att han rör sig lättare. 
Nu inväntar vi neurologbedömning i slutet på januari så får vi se... Vi hoppas på omognad som de tar ikapp snart!
Efter sjukgymnasten bar det av till syncentralen för att laga glasögonen åt stackars Arvid! Äntligen! Tre hela dagar med trasiga bågar. hu!


30 min.

Publicerad 2014-12-17 14:01:15 i Vardagligt,

Så lång tid tog det att få ihop mig själv och barnen, få fram vagnen och få ut oss! Inte konstigt det tar emot... Uttröttande för både mamma och barn uppenbarligen eftersom de somnade innan vi kommit ut genom grindhålet....

Ännu längre tid tog de ynka 4 km att vandra trots flack bana. Det är hemskt att känna kroppen förfalla så här. Den enorma tröttheten gör att jag inte tar mig ut själv med barnen och det kombineras med ett enormt stort intag av socker för att få ännu lite mer ork att ta sig igenom dagarna med allt vad det innebär.. 
Men även om det flåsades och svettades så var det helt klart värt det (såklart!) för att få se och känna lite solstrålar mot kinderna!



Det har varit och är fortfarande enormt många resor till Borås (sjukhuset) varje vecka, jag hoppas det lugnar ner sig lite snart!

När ska ni sova?

Publicerad 2014-12-16 12:54:05 i Vardagligt,

Inatt tog busarna halva vaken-natten var. Härligt härligt!

Arvid har pajat sina glasögon lagom till jul också! Tejp får duga tills på fredag...


Glad lucia!

Publicerad 2014-12-14 10:17:00 i Vardagligt,

Önskar grabbarna grus!

Inatt har Vincent sovit non stop från ca 00!!!! Fantastiskt!
Lite synd att Arvid som annars bara vaknar någon gång per natt skulle ha en jobbig natt och ha ungefär tusen uppvak, men iaf! En får va gla för det lilla!



Inte alltid kul att vara mamma.

Publicerad 2014-12-12 20:15:36 i Vardagligt,

Somnar inte på kvällarna, sover oroligt eller inte alls på nätterna, sover knappt på dagvilan, vill inte äta, är små plåster och gnälliga dagtid.
Jag fattar ju att flytten, tänderna och vaccinet gör sitt och att det är det som är bekymret. Men det gör inte det hela lättare. 
Pust. Idag somnade de iaf på 70 min! Yey!

Moster Alma lär Vincent spela piano. Han tog det på fullaste allvar! Och som han digga när hon spelade! Och ville göra lika! Gulle!


Hur gjorde man förr?

Publicerad 2014-12-09 19:51:07 i Vardagligt,

Det här är i nuläget enda sättet att få möjligheten att laga mat utan gråt eller brända små fingrar...

Nu vet jag vad Vincent pysslat med på sina vakennätter. Klurat ut hur man gör när man går utmed! Idag klarade han det fint för första ggn!!! Och Arvid gick ett eget steg mellan mig och pappan! Heja grabbar friskt humör!

Vi har för övrigt fått tid i Januari för neurologbedömning på båda killarna.

Klena människa.

Publicerad 2014-12-08 14:17:28 i Vardagligt,

Jag försöker ju vara ärlig och rak på bloggen. Allt för att framtida prematurerföräldrar ska få inblick hur en annan prematurförälder har upplevt resan. Men det tar emot. Det tar emot att visa sig svag. Ibland har jag visat delar av det, men jag vågar inte visa allt för mycket. För då måste jag ju erkänna för mig själv. Erkänna hur svag jag blivit. Hur utmattad.
Det är något jag av någon anledning skäms över. Det har ju gått så bra, och det är ju så längesen nu. Drygt ett år sedan vi kom hem. Många andra som haft resor sju resor värre än vår klarar ju av vardagen fint. Varför är jag så svag? Jag känner mig inte så deprimerad som utmattad. Utmattningssymtomen har kommit och gått under hela året. Jag har tänkt att jag ger det tid. Tid läker alla sår (eller utmattningssyndrom). Men det verkar inte bli bättre. Vardagen börjar pocka på. Det börjar bli dags att fundera på jobb och ett liv efter föräldraledigheten. Det ger ångest. Jag har tappat självkänslan jag en gång hade. Jag som är strukturerad och effektiv har nu svårt att få ihop något alls. Obehagliga fysiska symtom som ansiktsstickningar/domningar, rinningar på benen, illamående etc är andra tydliga tecken på utmattning. Vila, sänk kraven etc, tänker ni. Vilka krav? Sista året har jag inte haft fler krav på mig än att ge barnen mat och kärlek. Bilden av att barnen (och mamman) måste komma ut varje dag, är en ouppnåelig dröm. Jag är glad så länge vi kommer iväg på alla inplanerade sjukbesök.
Vila... När? Fullt ös från morgon till kväll med barnen och allt vad det innebär i form av matlagning och roddning, sen kommer kvällen då man hinner göra några av de där måstena som krävs för att upprätthålla sitt hem och inte fastna i ett råtthål, sedan kommer natten då jag/vi antingen sprintar fram och tillbaka med nappar eller försöker få en vaken kille att sova trots hans motvilja.
Och så kämpar man vidare. Hur länge? Vad händer sen?

Droppen i bägaren.

Publicerad 2014-12-08 11:04:10 i Vardagligt,

Fortsätter väl mitt gnäll med att konstatera att Arvid har feber så det blir inget Borås för oss idag trots allt. 
Vi får hoppas det beror på tanden som är på väg upp eller sprutan han fick förra veckan.
Gnällig men pigg i övrigt.


Mount everest

Publicerad 2014-12-08 10:23:55 i Vardagligt,

Idag ska killarna till syncentralen för att kolla till glasögonen och se om Vincent behöver nya glas för hans är så repiga. Ett besök som kommer ta cirkus tio minuter. Åtta mils körning. Sen har vi några ärenden i stora staden också när vi ändå är där. 
Detta dagsverke känns oövervinnerligt just i denna stund. Men det är väl bara andas och göra en sak i taget, ett barn i taget.

Hur lite orkar man?

Publicerad 2014-12-08 10:16:31 i Vardagligt,

Efter månader med usel sömn och en vecka med obefintlig undrar man hur man kommer upp ur sängen över huvud taget...
Vincent har börjat vakna på natten och vägra sova. Kan vara vaken allt från någon till många h... 
Jag förstår ju att det troligen beror på flytten osv men det gör det inte lättare för de trötta föräldrarna. 


Igår "bakade" killarna pepparkakor för första gången. God deg tyckte Arvid!


Lite gott och blandat.

Publicerad 2014-12-03 20:15:31 i Vardagligt,

Ni får ursäkta den långa tystnaden. Vi kan kalla det radiotystnad. Vi har nämligen flyttat i helgen till en liten by 7km utanför Ulricehamn och denna lilla by ligger mitt i en radioskugga. Dåligt nätverk i kombination med flytt och klängiga barn har gjort detta ofrivilliga uppehåll.
I tisdags var vi iaf till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus. 20 mils resa för 5 minuters besök och ett foto på ärret på magen. Det var inte för vår skull utan för läkarnas. De har börjat med nån ny metod för några år sen så de vill följa upp hur ärren blir. 
Idag har killarna vart på bvc för spruta och vägning/mätning.

Dagens vikt:
(Kommer inte ihåg exakt så avrundar något..)
Arvid 9700 g, 77 cm lång
Vincent 9500 g, 78,5 cm lång

Killarna har svårt att somna och sover ännu oroligare. Vill gärna skylla på flytten men de sov ju inte så där jättefint innan heller. Men något värre är det nog allt.

Nu på eftermiddagen har barnens morfar och ena moster vart här och julstökat. Mys. Vincent ääälskade risgrynsgröt! 

Båda killarna uppskattar iaf nya husets möjlighet att gå RUNT samt att kunna plinka piano i förbifarten!

Här får ni lite bilder från Instagram i brist på annat...










Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela