Pling pling pling
Första delen av natten var Vincent ledsen. Troligen ont i magen. Där efter har det plingat till förbannelse. Framför allt är det Vincent som snålat i syresättning och vart svår att få upp men där emellan plingat på "för bra".
Så ja. Dååligt med sömn till föräldrarna. Hade det bara varit för grabbarna i sig hade det varit lättare. De är så trötta och nöjda nattetid, ja nöjda mest hela tiden faktiskt. Men denna syrgas och mätandet som plingar HELA tiden. Till slut tror man att man ska bli tokig om det plingar en endaste gång till. Och det här är bara början...
Vincent fortsätter att svaja mer än vanligt. Men utan att gå upp i syrgasbehov. Oklart varför. Kanske bara en "period".
Från att ha känts ganska bra med hemgången framför oss, känns det mest skrämmande. Men mycket kan hända på några dagar! :)
Jag längtar så jag storknar efter lite normalitet. Slippa alla (!) slangar och monitorer. Slippa rädslan för puls och saturationsdippar. Kunna gå utanför rummet med en bebis på armen utan en hel arme av ateraljer som sällskap.
Nu till något positivt. Vincent har inte använt sin sond på över ett dygn. Åt alla mål på flaska även under natten. Så med lite tur ryker den snart! Iaf en slang mindre!
Arvid har ätit endast ett mål på sond senaste dygnet så det går raskt framåt även där!
Och växer gör de med!
Arvid 45,5 cm och 2630 g
Vincent 46 cm och 2785 g
Inga minibebisar alls längre! :)
