arvidochvincent.blogg.se

Det var dags för en ny Magnetröntgen av hjärnan. 

För att ligga riktigt still var han tvungen att sövas med narkos.

Mamman som i vanliga fall är ganska lugn när det kommer till sjukhusbesök osv var inför detta väldigt orolig. Inte för svaret på bilderna utan just inför narkosen..

Men det gick bra! Det värsta som hände var att Vincent trillade och slog i hakan så illa i lekrummet. 

Ni kan ju tänka er katastrofen när man dessutom fått gå upp tidigare än vanligt och därpå inte fått någon frukost!

Efter röntgen var klar flyttades han till postop/uppvaket. Där fick bara en förälder vistas. Mamman satt där som på nålar med skärmen som visade syresättningen och livrädd för att något skulle hände vid uppvakningen. Andras uppkopplingar som akutplingade och man slungades rätt tillbaka till neo-iva. Såg dessutom lite läskigt ut då Vincent hade en liten tub ner i svaljet för fri luftväg.

Försökte läsa lite i en tidning men såg nog aldrig vad som stod..

Rätt vad det var (oväntat snabbt) vaknade lillkillen till, tuben åkte ut och han ville dra av poxen (och nålen i armvecket) och börja undersöka stället. Sen satt vi där en stund tills han vaknat till ordentligt och personalen hann skicka tillbaka oss. Och ni ska veta att det är sååå långtråkigt på ett sånt ställe. särskilt när man inte får gå fritt och titta på nåt...

Väl tillbaka på dagvården var det frukostdags och jag har nog aldrig sett en så hungrig kille!

Så. Kort och gott. Att trilla och att sätta på plåster (både emla och vanligt) var det värsta med dagen enligt Vinnie. 

Nu får vi vänta några veckor på svaret på bilderna..

Jo då! Arvid går runt och småvisslar hela dagarna. Så söt!

Här är Arvid, dagens bärsjälp (stavning på den?!). För inte var han mycket till bärhjälp ;).

I nuläget lägger vi totalt mellan 2-4h per kväll på att natta.. Oftast Mellan 1-2h/barn OCH vuxen då det tar ännu längre tid om de ligger tillsammans och man ska försöka lägga dem själv. 

Vi har provat ALLT. 

Det är just att komma till ro som tar sådan tid av någon anledning. Och när de väl somnat måste vi vänta ca en kvart innan vi kan lägga över dem i sina sängar (de somnar bredvid oss, att somna i sin egen säng är tydligen inget alternativ).

Som ni förstår blir det inte mycket liv kvar. 

Igår kom jag att tänka på barnvagnen. De brukar ju somna på stört om man går en sväng. Kanske är det värt att sätta ner dem i vagnen, klara med pyjamas, och gå en runda på kvällen?! Så kanske föräldrarna både får motion, mer "fritid" och slipper bli tokiga varje kväll....

Eller är det bara dumt? Riskerar man att aldrig bli kvitt insomningspromenaden då?

Åh jag vet inte. Vet bara att jag blir tokig snart av att båda alltid är upplåste från 19-21 VARJE dag. Socialt liv eller egentid existerar inte. Alls. Och med de små vakna är det extremaktion hela tiden så man hinner inte ett skvatt...

Hade vart beredd att prova promenad idag om det inte varit för punka på vagnen för andra ggn på en vecka.

Pust.

Tur nog så sover de, peppar peppar, bra på nätterna nu iaf..

Det är en märklig känsla. 

För två år sen var jag, på ett ungefär i detta nu, på väg i ambulans som prio etta till förlossningen i Borås pga spontan vattenavgång på min möhippa i graviditetsvecka 22+0.

De på förlossningen samrådde med Östra i Göteborg men de kom väl ungefär fram till att om förlossningen satte igång nu så spelade det ingen roll om jag var här eller där... Det fanns ändå ingen chans för barnen. 

Denna kväll var startskottet på den längsta veckan i mitt (säkert våra) liv. Åtta låååångsamma dygn sängliggandes både med och helt utan hopp.

Och idag, två år senare, skulle jag kunna skriva om när Arvid voltade över kanten på kundvagnen igår eller om när han i ett (ett! Jag menar verkligen ett! Brorsan trillade och jag släppte för att fånga honom i fallet) obevakat ögonblick fick tag på grönsakskniven och började skära morötter.

Eller om Vincent som idag, som från ingenstans, började speeda upp sin gång. 

Inget av detta såg vi på kartan under de där långa timmarna och dagarna. 

Tänka va!

En planerad fika och playdate idag blev i slutändan en brunch, lyxgrillmiddag all inclusive OCH fika! 

Sånt gillar vi!

I tisdags var vi på Drottning Silvia för att kolla lungfunktionen. Hade tänkt skriva ett helt inlägg om det med lite beskrivning av hur det går till osv.

Men tills tid och inspiration finns så kan jag meddela att det såg bra ut! Båda killarna låg inom normalvärde (om än i "nedre" regionen och läkaren var förvånad över att det såg såpass fint ut iom att de är så EXTREMT prematura.. Så det kändes verkligen skönt att höra!

Jag tror det kan vara jättebra för båda. För Vincent för att komma igång att kommunicera mer oavsett om det är med tecken eller tal, och för Arvid så han slipper bli så frustrerad när vi inte förstår honom. 

Vi hoppas att det ska gå bra och att killarna ska tycka det är roligt att lära sig! Sånger med rörelser gillar de ju iaf!

Det svåra är nog för oss föräldrar att komma igång. Men vi ska börja så smått!