Lilla Gny
Arvid är så rolig. Han har börjat låta mer och vara mycket mer vaken. Ligger och tittar med sina stora vackra ögon och gnyr eller suckar lite uppgivet. Han låter så liten och hjälplös ibland att det skär i mammas och pappas hjärtan. Men pratar man bara lite med honom så brukar han bli nöjd.
Idag har vi haft veckosamtal med läkaren. Fanns inte så mycket att säga då läget är ganska stabilt i nuläget. Pratade lite framåt. Vad som väntar.
Pojkarna behöver komma upp lite i vikt och gå ner något i syrgasbehov, vilket kan ta några veckor, innan det börjar bli dags för överflytt till Borås.
Det känns skrämmande med flytt. Egentligen bara för att man blivit så trygg med personalen här. Dom känner våra barn och vet hur de fungerar. Samt att absoluta expertisen finns ju här.
Samtidigt vill man ju att barnen ska bli friskare och komma till nästa steg. Vilket är flytt till Borås, hemåt.
Sen konstaterade läkaren att vi kan förbereda oss på att vi med största sannolikhet kommer att gå hem med syrgas (vilket vi redan insett). Och att vi kommer få hålla oss tämligen isolerade hela vintern under rs-virussäsongen (vilket vi tyvärr också redan insett) eftersom det skulle vara rent farligt för våra stackars små att drabbas (och kanske åka på ännu en sjukhusvistelse på obestämd tid).
Läkaren trodde inte det var säkert att vi får elda i vår braskamin och vedspis hemma med syrgas i hemmet. Så vi hoppas på en varm vinter!
Och promenad med syrgas och känsliga lungor var inte heller att rekommendera så vi hoppas VERKLIGEN på en mild vinter!!!
V.32 verkar vara veckan då allt händer. Ögonundersökningar, kanske börja introducera måltider istället för bara matdropp som går kontinuerligt, ev flyttdags... Men tills dess ska vi bara växa. :)
