Ska han va lila?!
Dagen har varit... Ja du.. Ganska lugn överlag. Men däremellan har det varit jobbigt.
Första tillbudet kom när Arvid låg på mitt bröst. Han började bli lila och pulsen och syresättningen gick ner drastiskt. Fick komma tillbaka till sängen. Återfick färgen och pulsen gick upp. Visade sig ganska snart att det var dags att sköta magen. Såklart. Hur en sån liten mage kan rymma så mycket! Inte konstigt att han glömde andas!
Som oftast, hämtade han sig snabbt igen och låg finfint och syret fick skruvas ner ner ner.
Tills det var dags igen.
Denna gång var det Vincent som låg på mitt bröst när Arvid fick sin episod vid nästa blöjbyte. Denna gång så pass att han fick handventileras. Men som förra gången. Snabb återhämtning, tack och lov.
Vincent plingar lite oftare än Arvid, men sjunker inte så lågt. Medan Arvid ligger bra, bra, bra, tills det går ner ordentligt.
Vincent har fått mer blod idag. Det var nog välbehövligt för han började bli lite blek ;) (det hör till att de behöver blod med jämna mellanrum när de är såhär små).
Ja de gossarna... Typiskt extremprematura säger personalen. Inget konstigt med det. Men det är påfrestande, både för barnen och föräldrarna med dessa episoder (säkerligen för personalen med även om de inte visar det och är hur lugna och professionella som helst). Jag blir helt matt varje gång. Nu längtar vi efter den där puckeln de ska över innan det börjar vända och bli mer ordentligt stabilt...
Summan av kardemumman. Trött mamma, men ganska välmående små gossar trots allt.
Lilla Arvid-gossen. Rynkig hand, dags att fylla ut kostymen lite!