Ingen inspirerande rubrik.
Jag har inte bloggat så mycket det senaste. Det beror på flera saker. Tiden räcker inte riktigt till. Inspirationen har varit sparsam. Samt att det inte händer så mycket.
Vi är tacksamma för det sistnämnda. Samtidigt som dagarna här börjar bli väldigt sega och långa (därav den uteblivna inspirationen).
Man börjar bli väldigt otålig. Det känns svårt att se bortom dagen man har framför sig. Känns som att vi står och stampar (vilket vi såklart inte gör, men det känns långsamt just nu). Alla dagar ser ungefär likadana ut. Egentiden är närmast obefintlig. Alla dagar handlar om att äta, va hos barnen, pumpa. Sen ska man äta, va hos barnen, pumpa. Dessutom känns det som att hela situationen börjar komma ikapp nu när det är lite lugnare. Vad har vi egentligen varit med om? Hur kommer det att bli sen? Kommer pengarna att räcka nu när båda är hemma? Kommer barnen att få mycket men? Kommer vi att bli tokiga i vårt eget hem under "isoleringsperioden"? Många prematurföräldrar verkar drabbas av posttraumatisk stress eller förlossningsdepression efter hemgång... Kommer det att drabba mig/oss?
Ju lugnare, desto mer tid för tankar.
Men idag på kvällen tog vi en paus och gick på restaurang. Jag lyxade till och med till det med en alkoholfri öl! ;)
Killen med skön stil.. (Arvid) (känns som det blivit många bilder på Arvid det senaste, det har bara blivit så, ofta glömmer man att fota)
Arvid har fortsatta bekymmer med syresättningen när han ska sköta magen men klarar att hämta upp det själv (eller med lite massage) utan att behöva handventileras vilket känns skönt. Även om det fortsätter att skrämma upp stackars föräldrarna när dessa episoder kommer.
Han hade haft det extra besvärligt i natt med flera tillbud vilket visade sig med största sannolikhet bero på behov av blod, vilket han fick idag. Efter blodet har det varit lugnare.
Han hade lite låga vita blodkroppar vilket skulle kunna tyda på infektion men eftersom han varit förvånansvärt lugn hela dagen så känns det tveksamt. Men man bevakar proverna och sätter in antibiotika direkt vid tendens till infektion.
Vincent. Det händer inte så mycket med honom. Vilket är skönt. Han är lite mer småplingig än sin bror men går inte ner så mycket i saturation och kommer sig snabbt igen.
Kan man ana ett litet leende? ;)