Kommit längre än ögat når
Kollar man på syrgasbehovet så står vi som sagt och stampar. Arvid har väldans högt och Vincent pendlar lite.
Men idag när jag satt med Arvid så kom jag att tänka på alla tillbud han hade för ett tag sen, då han gick ner sig så väldigt i syresättning och han behövde handventileras med blåsa var och varannan dag (iofs mer i samband med infektionen men även annars ex vid bajsning).
Nu helt plötsligt är det snart en vecka sedan han behövde handventileras. Han går inte alls ner sig så djupt och så ofta. Dessutom blir han bättre och bättre på att hämta upp det själv.
Utöver det så blir antalet bradykardier (går ner i puls) färre och färre. Händer rent av sällan.
Så visst händer det grejor ändå. Det är lätt att glömma...
Bilden är på världens sötaste Arvid! (det gör liksom inte ens nåt att bilden är suddig ;)
Världens finaste Vincent fastnade inte på bild just idag.