Sjukgymnasten
Idag åkte jag och Vincent till sjukgymnasten. Detta efter att jag kontaktat henne med lite funderingar kring att han gått bakåt i sin motoriska utveckling det sista. Från att kunnat sitta bra sedan länge till att knappt klara det, han har börjat gå (med hjälp såklart) sämre och vingligare, har svårt att få med sig högerfoten, vilket i sig är väldigt konstigt eftersom han har en svag vänsterhand. Logiken på den kan varken jag eller sjukgymnasten lista ut. Inte heller varför han blivit "sämre" på vissa bitar (vilket även sjukgymnasten kunde konstatera från när vi var där för 2,5 mån sen). En möjlighet är att han har någon spänning i musklerna som blir tydligare ju mer aktiv han blir. Hon kunde dock inte känna någon tydlig spänning.
Vi märkte iaf att han KAN men att han behöver mycket tid, och att det är jobbigt för honom.
Vi ska börja med att försöka hjälpa honom att träna lite mer hemma samt att vi ska gå till sjukgymnasten lite mer frekvent för att träna. Om inte det ger något direkt resultat så tycker hon att en barnneurolog ska ta sig en titt på lillen.
Vi har väl försökt tänka på att träna honom lite ibland men inte vetat direkt hur vi ska göra, plus att ångvältsbrorsan gör det EXTREMT svårt att ge Vincent den tid han behöver för att få till det. Det gör mig lite ont. För det är inte sällan han ger upp för att Arvid redan är framme och tar det han vill ha eller klättrar upp dit Vincent vill etc. Vi får försöka dela lite mer på oss eller träna honom extra på em/kväll och helg när vi är två vuxna hemma.
Lilla killen <3 inte lätt att behöva tid för allt i denna stressade värld (och med en snabb/otålig/stressad mamma för den delen).
Suddig bild på hur trött man blir efter en timmes sjukgymnastik...