Arvids världs växer och mammans minskar.
Det händer så mycket med Arvid just nu. Han tar sig fram snabbare och snabbare (även om vi inte kan kalla det riktigt krypa.. ;) och han tar sig längre och längre. Tidigare har det bara varit köket och vardagsrummet som existerat för honom men nu krälar han ut i studion eller i barnrummet. Han klättrar mer och mer mot oss eller saker och försöker komma upp i stående. Han kan nu sitta och fånga en boll med båda händerna utan att trilla ;) osv.
Vincent har stannat av lite. Iaf i sin motoriska utveckling. Men det går framåt med förståelsen istället. Det roligaste just nu är att mamma ska smaka på allt! Hysteriskt roligt faktiskt :).
Medan barnens värld blir större för var dag, har mammans värld minskat.
Tiden med neo och isoleringen (eller snarare isoleringen efteråt, för på neo var vi ju tvungna att vara sociala 24h om dygnet) har tagit ifrån mig min sociala sida. Inte så att jag inte vill umgås mdd folk. Utan mer att jag inte känner mig lika socialt begåvad längre. Jag har liksom glömt hur man gör. Särskilt det här minglet på ex festival, jobb, fest etc. Min sociala förmåga är som bortblåst och istället för att det kommet naturligt måste jag anstränga mig. Och det gör mig så TRÖTT. Matt. Att vistas bland mycket folk. Det har aldrig någonsin varit ett bekymmer tidigare.
Jag hoppas och tror att det är en vanesak och att det kommer tillbaka. För är det något signum som är jag så är det att jag är social.
Våra killar var ju kända på neo för att de alltid hade tungorna ute. Såhär såg det ut när vi åkte till Borås härom dagen (ursäkte de suddiga bilderna, fast det gäller hela bloggen förstås):