"Års-dagar"
Nu kommer vi in i en period av "idag för två år sen hände detta... Och detta... Och imorgon det här.."
Det är en märklig känsla.
För två år sen var jag, på ett ungefär i detta nu, på väg i ambulans som prio etta till förlossningen i Borås pga spontan vattenavgång på min möhippa i graviditetsvecka 22+0.
De på förlossningen samrådde med Östra i Göteborg men de kom väl ungefär fram till att om förlossningen satte igång nu så spelade det ingen roll om jag var här eller där... Det fanns ändå ingen chans för barnen.
Denna kväll var startskottet på den längsta veckan i mitt (säkert våra) liv. Åtta låååångsamma dygn sängliggandes både med och helt utan hopp.
Och idag, två år senare, skulle jag kunna skriva om när Arvid voltade över kanten på kundvagnen igår eller om när han i ett (ett! Jag menar verkligen ett! Brorsan trillade och jag släppte för att fånga honom i fallet) obevakat ögonblick fick tag på grönsakskniven och började skära morötter.
Eller om Vincent som idag, som från ingenstans, började speeda upp sin gång.
Inget av detta såg vi på kartan under de där långa timmarna och dagarna.
Tänka va!