Kommentarer
Postat av: Catten
Jag tänker samma när jag tittar på min sons ärr, inte lika många eller stora, men han har ett bråckärr, ett efter en halsoperation och oändlig många efter nålstick på händerna, som tur är täcker håret alla på huvudet. Efter flera kurer med intravenös antibiotika hade han inte ett enda helt kärl kvar tror jag... Och det gör ont i mig ibland- att han skulle få en så tuff start!
Att min kropp först svälte honom och hans tvilling och sen tvingade ut dom för tidigt.
Sen blir jag tacksam för att alla de sticken, operationerna och sondärret gör att han lever!! Alltid emellan sorg och glädje, tacksamhet och bitterhet. Men numera övervinner glädjen och tacksamheten :) oj vad långt det blev, men så många saker du skriver känner jag med även om våra utgångslägen varit ganska olika :)