arvidochvincent.blogg.se

En blogg om två kämpar som föddes v.23+2.

Krigaren.

Publicerad 2015-02-16 22:35:59 i Vardagligt,

När Arvid är utan kläder kan jag få en klump i magen. Han är så ärrad. Han är ett vandrande bevis på hur hård start de haft. Varje gång man ser hans ärr efter hjärtoperationen eller magoperationen eller ärren efter misslyckade nålar och sondslangen, varje gång blir man påmind. Undrar hur lång tid det tar innan han kommer att fråga vad de kommer ifrån, varför han har dem. Varför de föddes så tidigt. Varför de fick bo i en låda och inte hos sin mamma och pappa. 
Jag hoppas vi kan ge dem de svar de behöver...


Kommentarer

Postat av: Catten

Publicerad 2015-02-21 14:56:19

Jag tänker samma när jag tittar på min sons ärr, inte lika många eller stora, men han har ett bråckärr, ett efter en halsoperation och oändlig många efter nålstick på händerna, som tur är täcker håret alla på huvudet. Efter flera kurer med intravenös antibiotika hade han inte ett enda helt kärl kvar tror jag... Och det gör ont i mig ibland- att han skulle få en så tuff start!
Att min kropp först svälte honom och hans tvilling och sen tvingade ut dom för tidigt.
Sen blir jag tacksam för att alla de sticken, operationerna och sondärret gör att han lever!! Alltid emellan sorg och glädje, tacksamhet och bitterhet. Men numera övervinner glädjen och tacksamheten :) oj vad långt det blev, men så många saker du skriver känner jag med även om våra utgångslägen varit ganska olika :)

Svar: Tack för fint svar. Ja visst är det så! Blandningen av tacksamhet och sorg! Jag tror man känner igen mycket
Om man på något sätt haft barn som varit sjuka. Och har man prematurer går ju mkt igen oavsett hur resorna ser ut. 💛
Ida Nylin Grendel

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela