Lurade. Igen.
På morgonkvisten fick jag svar på varför Vincent varit så ledsen. En lite tand, sjätte i raden nu, hade spruckit igenom. Precis som förra gången har man inte kunnat ana det förrän den är där förutom då att han varit ovanligt ledsen. Arvid å andra sidan brukar vara svullen och röd långt i förväg men verkar aldrig ha särskilt ont av dem.
Arvid däremot har blivit småfebrig och snorig. Så inatt hade han svårt att sova pga den tilltäppta näsan, stackaren. Och föräldrarna som får sova rackarns lite i vanliga fall bävar för något långdraget. Men kanske är det bara tanden som jobbar sig ner. Hoppas kan man ju alltid.
Vincent har börjat ställa sig upp mer och mer mot vad än han kommer åt. Och precis som Arvid var i början så släpper han bara taget rätt vad det är och drösar i backen. Arvid trillar fortfarande en hel del men inte i närheten så mycket som innan då han lärt sig att sätta sig ner bättre.
Men idag föll de baklänges ordentligt båda två i var sin ända av huset inom loppet av ca fem minuter. Då blir man lite svettig.
Tidigare var det som sagt "bara" Arvid man behövde punktmarkera hundra procent av tiden, så nu när Vincent kommit fram sig undrar jag hur det ska gå till. Inte konstigt halva familjen lider av magkatarr och magsår.. ;)
Arvid har lärt sig öppna dörrarna i köket nu, innan var det bara lådorna. Samt att han, förutom att han lärt sig sätta sig från stående, sätter sig upp mer eller mindre hela tiden när han grejar med något. Tidigare var det golvnivå som gällde så det känns som ett stort steg framåt!