Säg den glädje som varar...
Nej, riktigt så allvarligt är det inte (hoppas jag).
En timme efter föregående inlägg kontaktade jag allergi/lungmottagningen där Arvid följs. Han har nämligen blivit blå om läpparna emellanåt utan anledning. Inte vid ökad aktivitet, kyla, extra tät i luftrören etc. Han beter sig precis som vanligt och poxar bra. Han har blivit det vid ett par tillfällen sista två veckorna men idag kvarstod det längre än de andra gångerna. Sköterskan jag pratade med tyckte att en läkare skulle titta på honom. Särskilt som han fortfarande är rosslig osv. Så vi packade in oss i bilen och for till barnjouren i grannstaden. Väl där hade Arvid givetvis hur fin färg som helst och syresatte sig (precis som hemma) alldeles utmärkt. Eftersom han är sjuk så ville jag gärna att någon iaf lyssnade på honom så de gav oss ett rum i väntan på doktorn. Men när de behövde vårt rum för sjukare barn och väntrummet fyllts till bredden med högre prioriterade valde vi att åka hem, särskilt som Arvid var precis som vanligt. Sköterskan tyckte vi kunde komma tillbaka imorgon bitti istället då det brukar vara betydligt lugnare. Så så ser planen ut nu.
Min skräck är att det ska vara klämman som de stängt ductusen i hjärtat med som lossnat. Det ska iofs vara i princip omöjligt. Men när det gäller Arvid kan man aldrig vara säker!
Hoppas på en lugn natt och ett snabbt smidigt besök imorgon.