När katten är borta...
Tiden mellan middag och kvällsmat brukar vara ganska gnällig och trött. Antagligen för att de ofta sover för dåligt på dagen.
Så idag, efter Arvids tre kaosläggningar sista dagarna provade vi helt sonika att lägga honom en timme tidigare. Somnade som en stock. Sen sovit oroligt men dock somnat om igen hela tiden. Kanske får vi sota för't imorgon bitti men det må väl va hänt. Slippa ledsen kille hela kvällen.
Vincent, som fick vara uppe den sista timmen som vanligt fick värsta spelet och flirtade, röjde med leksaker, skrattade och pratade. Om det berodde på att han fick egentid med sina föräldrar eller att han håller på att bli frisk vet jag inte. Men det var skönt att se iaf efter några jobbiga dagar med både förkylning och tandsprickning!
Tänk vad lätt man glömmer när man får de där stunderna! :)