Behagligt...
Det är knappt man vågar skriva det. Men livet känns så skönt just nu. Killarna är äntligen friska! (Peppar peppar)
Arvid är en betraktare. Tittar ofta och vill vara med, göra lika eller smaka på samma grej. Här tittar han på brorsan och ska också käka på tårna (det hann dock inte fotografen dokumentera, när båda killarna satt med tårna i munnen).. :)
Vädret är super.
Och killarna är inne i en väldigt behaglig period. Det är nästan så man känner att man kan slappna av lite på dagarna. :) Inte vara på språng, på tå eller orolig hela tiden...
Och jag har knappt hunnit skriva det så får jag en klump i magen. Vad ska komma här näst? Är detta lugnet före stormen?
Efter ett års konstant berg-och dalbana är det sån jag blivit. Men jag jobbar varje dag på att njuta. Stanna upp och glädjas.
Sen klart att det är ENORMT krävande med två bebisar. Svårt att beskriva för någon som inte upplevt det. Allt tar ju dubbelt så lång tid. Om det är matdags ska två ha mat. Är det en blöt blöja finns det alltid två. När en är färdigbadad är det en kvar. Vid förflyttningar (från golv till stol, till vagn, till bilen) är det alltid dubbelt upp. Osv.
Men det är också SÅ fantastiskt! Vi har verkligen fått världens finaste barn! Och goaste!
Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar efter att de kan sitta själva. Känns som att det skulle underlätta mycket. Särskilt när man är iväg själv.
Men det kommer väl förhoppningsvis :)