Pop up-fönster
Det börjar märkas att vi är post trauma nu... Energin går på sparlåga men främst börjar det dyka upp tankar och minnen från neo-tiden. De är som irriterande små pop up-fönster som kommer tillbaka hela tiden fast man stänger ner och stänger ner.
Vincent
Försök säga nej till de ögonen! ;)
Minnena är inte nödvändigtvis jobbiga (även om de kommer också) men jag längtar inte direkt efter att återuppleva allt...
Fascinerande dock. Hur hjärnan fungerar. Tidigare har det inte funnits en tillstymmelse till att ha tankarna på neo eller vad vi varit med om. Det har mest varit ett virrvarr. Nu kommer det små grejer, en och en. Folk som sa si, jag som gjorde så. Barnen som mådde si, känslorna som var så osv.
Arvid
Med barnen går det bra. Äter mer och mer mat. Roligt och skönt för då kan mamman inte räkna millilitrar och se att de får i sig för lite hela tiden.
Roligt också, men frustrerande kladdigt för en som hatar kladd och smuts :).
Vi jobbar på att träna nack- och bålstyrkan som är lite dålig hos båda, och då främst Arvid. Utöver det tränar killarna hela dagarna på att babbla så mycket att föräldrarnas öron snart trillar av.
Arvids luftrör låter mycket bättre. Troligen tack vare de insatta, och dessutom något höjda, inhalationerna. Mycket mindre rossel!
De charmar, flirtar och lindar sina föräldrar runt de pyttesmå lillfingrarna!
Föräldrarna i sin tur går som på nålar och väntar på nästa bakslag. Nyper oss i armarna och försöker glädjas i nuet.