Individualist javisst!
Jag har haft lite "svårt" för det här med att Vincent haft så svårt för när Arvid är närgången. Alla pratar om fördelen med tvillingar är deras tighta band och om den ena är ledsen blir inget bra om inte syskonet är med osv. Det låter ju så mysigt. Varför har vi fått två individualister? 
När de var små låg de ju mer än gärna tillsammans och framför allt Vincent drogs som en magnet till Arvid. Sen hände något och nåde den som störde Vincents privata zon.
MEN, det har börjat vända igen! De börjar interagera mer och mer med varann (åt båda håll) vilket är fantastiskt att se. Vincent till och med klappade på Arvid idag när Arvid rullade upp PÅ Vincent. Bjuder på en skelögd suddig bildserie på detta framsteg:
Idag har vi varit på vår livs (nåja, kanske inte min då) sångstund. Den hölls utomhus så det passade ju oss alldeles ypperligt. Eller ja, Vincent var på sångstund. Arvid underlättade för mamman genom att sova sig igenom.
Vincent tyckte det var mycket spännande med alla barn och andra människor. Diggade med lite ibland men kom inte igång riktigt förrän sångstunden var slut. Han var ju tvungen att lära sig sångerna första ggn. Han kompade dock gitarren med sin maraccas!
Nu är det (såklart) snart sommaruppehåll men det var roligt att prova!