Sladdbarnen är ett minne blott
Arvids apne-larm har jag inte riktigt vågat vinka hejdå till tidigare. Men eftersom det falsklarmar en del så brukar jag ibland stänga av det på natten när det piper. Så även i förrgår. När jag vaknade låg en glad kille med sladden över halsen, fastsatt i maskinen men inte på. Fy vad otäckt! Så nu har vi slängt alla de sista sladdarna åt fanders. Jag ska inte påstå att det är gör-lätt men det går. För varje natt (nåja, vi har ju iaf hunnit med två) blir det lite lättare. Han, Arvid alltså, har varit redo långt före mig.
Killarna har fått den dåliga ovanan att nästan alltid sova omlott dagtid (förutom i vagn eller bil) vilket gör att tiden för diverse andra sysslor så som mat, toa-besök, bloggande, tvättande, duschande, tv-tittande, slösurfande mm blivit än mer minimalt... Å andra sidan är det ganska mysigt att kunna rå om en en stund. Även om det bara är för den kvart (iblaaand halvtimme) som brorsan sover.
I vagn kan de sova 1,5h (iaf så länge vagnen rör sig!)