arvidochvincent.blogg.se

Det pratas mycket om genus idag. Det är bra. 

Bort med förlegade gamla dammiga könsroller!

Det går dock till överdrift åt andra hållet ibland. Det är sämre. Då tappar man bort hela poängen med att bemöta människor lika oavsett kön. Att inte låta småflickor leka med dockor för att det är förlegat och istället bara köpa bilar och traktorer fast flickan i fråga älskar just dockor och rosa.

Jag är livrädd för att "förstöra" mina barn och utan att märka det slussa in dem i det "manliga" facket i samhället med allt vad det innebär.

Dock vill jag inte "utnyttja" mina barn för att föra ut min politiska åsikt i samhället. Jag tänker inte klä dem i klänning bara för att visa omgivningen min ståndpunkt. För jag tycker helt enkelt inte att det skulle klä dem (och här må jag vara trångsynt). När de sen blir stora nog att själva välja ska jag gladeligen ta med dem till hela barnavadelningen och låta dem ta del av hela sortimentet. Kanske hade det fallit sig mer naturligt med de "tjejigare" kläderna om de haft en storasyster att ärva/härma.

Jag kommer inte heller att kalla mina barn för hen. Just därför att jag vet att de är pojkar/killar/grabbar. Men så är jag också naiv nog att tro att det inte ligger någon värdering i det. Jag lägger (förhoppningsvis) inte in någon värdering när jag kallar en person med snopp för han. Eller någon med snippa för hon. Jag använder gärna hen om bebisen i magen där könet inte är känt, eller sagofiguren i sagan som är just en figur. Men varför ska jag göra något fult av att vara en han eller en hon? Ändra bemötandet istället. Det är inget fel i att vara en man eller en kvinna. Att försöka sudda ut det tror jag är att göra sig större bekymmer än man redan har. Jobba med att få föräldrar och skolpersonal att behandla alla lika. UTAN att lägga värdering i vad för kön man har. (ser nu att det kanske låter dubbeltydigt, men för mig är det inte det, jag menar att ordet hen och att förneka att vi har olika kön, inte är bekymret, låt oss istället bemöta alla lika ÄNDÅ, trots våra olika kön).

 

Nej, jag hoppas att jag kan ge mina barn möjligheten att välja! Det är där problemet ofta ligger. Vi låter inte barnen välja. Och även om JAG som förälder är öppen till sinnet och verkligen låter barnen välja, så formas de också av sin omgivning till att bli män och kvinnor. Jag kan bara göra det lilla som står i min makt för att barnen ska bli människor med en fin grundläggande människosyn där alla människor, oavsett kön, läggning, färg, form etc, har samma värde och är värda att behandlas lika.

 

Jag kommer inte att välja andra lekar med mina barn för att de är pojkar eller flickor. Jag kommer att pyssla lika mycket ändå, och barnspisen kommer att ha sin självklara plats. Likaväl som vi kommer att sparka boll (beroende på motoriken då) och leka cowboys. Dockor och traktorer. Allt får plats. Världen blir mycket större om vi öppnar upp våra skygglappar!