Vår värsta vän.
Tänk vad lite kortison kan göra. Bägge pojkarna har fått mer kortison, vilket troligen är orsaken till att dagen har varit betydligt lugnare än de föregående. Vi är glada för alla lugna stunder vi kan få.
Dock är kortisonet något vi hoppas vi slipper ta till fler gånger eftersom det hämmar både utveckling och tillväxt så nu får lungorna sätta fart!
Om våra grabbar följer "normen" för så här tidigt födda barn så kommer det att svaja ett tag till (några veckor typ) för att sedan ta sig över en puckel och bli något stabilare och utvecklingskurvan börjar stiga mer uppåt än bakåt. Som vi längtar till den dagen!
Det är tydligen inte heller helt ovanligt att föräldrarna såhär efter 4 veckor börjar bli lite leda, så vi är tydligen som folk är mest. Vem hade kunnat tro det? ;)
Så.. vi väntar ut den här perioden, håller andan att inga komplikationer tillstöter, och fortsätter samla dagar, timmar och minuter.
Överst: Vincent på min bröstkorg med favoriten Nappen.
Nederst: Arvid som plirar misstänksamt på figuren framför sig.. (med all rätt ;)