arvidochvincent.blogg.se

Jag längtar efter så mycket.

Jag längtar efter att kunna hålla om och bära runt på mina barn och sköta dem utan att behöva vara rädd att de ska sluta andas och bli blå. Jag längtar efter att gå barnvagnspromenader. Jag längtar efter att se dem bli vänner med Otis och Ceasar (katterna). Jag längtar efter att få se dem le.

 

Sen längtar jag efter många saker längre fram. Som att få plaska i strandkanten, besöka djurparken och peka ut alla djur och lära dem hur de låter. Jag längtar efter att få åka farfarsbilar och besöka kaninlandet. Att äntligen efter mina 25 år få besöka Legoland där jag aldrig varit.

Jag längtar efter midsomrarna om några år när vännerna och alla barnen är samlade och gör blomsterkransar och dansar runt den (antagligen) misslyckade midsommarstången. Alla fikastunder som komma skall med tjejligan och alla barnen.

 

Sen längtar jag efter helt egoistiska saker också. Som inte direkt är relaterat till barnen. Så som att få vara hemma i vårt hus. Få sova i sin egen säng. Att gå på zumba, spinning, step och combat. Att sitta på Bryggan och ta en kall öl en fin sommarkväll. Att ta ett svalkande kvällsdopp bland myggor och knott. Att gå till jobbet med ett leende. Att gå skogspromenad i ösregn med en spännande ljudbok i öronen. Att krypa upp i soffan med Daniel framför en brasa och en bra film.

 

Det finns mycket att längta efter. Och den tiden ska komma.