arvidochvincent.blogg.se

Att föda barn i vecka 23 är utan tvekan en resa med många upp och nergångar. Många framsteg men också steg tillbaka. Och då har vår resa precis bara börjat.

 

Dagsläget för våra små pojkar är som följer:

 

Vincent. Har respirator (fick ett ganska allvarligt tillbud för några dagar sedan så han fick gå tillbaka efter att ha haft CPAP ett bra tag (mer om skillnaden mellan CPAP och respirator en annan gång, eller så kan ni googla ;).  Troligen berodde tillbudet på en analkande infektion. Så i dagsläget  har  han en infektion av oklar härkomst. Har fått brett spektrum antibiotika och infektionsproverna har nu stannat av för att inom snar framtid förhoppningsvis vända helt. Han mår bättre än för någon dag sen men är inte heller helt stabil. Hade infektionsproverna sett bra ut var planen att komma ur respiratorn idag, men man avvaktar hellre tills infektionen är helt borta för att inte påfresta honom mer än nödvändigt.

 

 

Arvid. Har också fått tillbaka respiratorn för en vecka sedan. Möjligen pga problem med magen och mycket luft i tarmarna. Fick byta respirator-tub inatt (lite oklart om han själv drog ur den eller inte) och har varit tagen efter det. Lungorna ser väldigt täta ut på röntgen ocg förklarar hans i nuläget höga syrgasbehov. Han ska därför påbörja kortisonkur för lungutvecklingens skull. Doktorn trodde man skulle kunna se en effekt efter någon dag... När man ser sitt barn ha respirator med extra skak och 90% syrgas och ändå ligger i underkant i syresättning då blir man rädd och ledsen. Vad gör man när det inte går att höja mer? SSK och Dr verkar dock inte överdrivet oroliga för hans tillstånd, även om det så klart inte är optimalt! Det är inte ovanligt med dessa sjuka lungor på så här små barn, vilket vi vetat länge, men det hjälper inte en mammas hjärta.

 

 

Nu på eftermiddagen har det varit lugnare för dem dock. Så nu håller vi tummarna att det går åt rätt håll snart! Några fler steg framåt än bakåt!