Läkarsamtal
Idag hade vi ett ordentligt läkarsamtal för första gången på länge. Kändes bra! Finns ju inga svar på de frågor vi har: när slipper Arvid cpap, när kan de ha vanlig syrgasgrimma, när får vi komma hem, när ska syrgasbehovet minska, hurdana men kommer de att få, hur infektionskänsliga kommer de att vara, när blir ögonoperationen osv.
Men vi överblickade iaf läget lite.
Jag och Daniel ska få gå syrgasskola eftersom vi med största sannolikhet får gå hem med det.
Grabbarna ska få sitt första vaccin snart (glömt vilka det var, men iaf ;), nästa vecka blir det ultraljud hjärna sen blir det troligtvis mr hjärna vid fullgången tid.
Precis som vi trodde har de ökat lite väl bra i vikt så de får stanna på den matmängd de har nu ett tag utan höjning.
Vi pratade lite om ett fenomen jag läst en del om som kan drabba dessa prematurer, nämligen olika former av typ hjärnblindhet. Alltså en svårighet att tolka det man ser. Har hört exempel på svårigheter att känna igen ansikten, svårt att tolka intrycket av att "tröskeln kommer nu och är hög, alltså måste jag lyfta på fötterna". Lite långsamma i reflexer och så. Typ.. Jag är ingen expert men har hört andra prematurföräldrar beskriva liknande besvär.
Ja. Vad framtiden kommer innebära kan ingen svara på. Mer än att våra gossar har fått nästan bästa tänkbara förutsättningarna för att vara så otroligt omogna i och med att de varit så förskonade från hjärnblödningar. (Vincent hade ju en grad 2, som kroppen själv tar hand om, och Arvid hade en prick som de inte ens räknade).
