Försigkommen ung man
Ja då. Doktorerna gjorde en fin plan för Arvid. Gav en dos kortison samt satte ut Morfinet för att planera för extubering (komma ur respiratorn) imorgon när han fått vila upp sig lite till.
Att våra barn är lite otåliga vet vi ju sen tidigare.
Arvid drog helt sonika ut tuben själv så han fick komma tillbaka till sin CPAP.
Göra först och tänka sen..
Vad han inte tänkte på var hur jobbigt det kan vara för en så trött liten kille att andas själv så det är lite svajigt. Vi kan bara hålla tummarna att han ska orka nu!
Vår tappra lilla kämpe!!! <3
Det skär så i mamma-hjärtat när han tittar på en med sina vackra ögon och ser så trött och tagen ut. "hjälp mig mamma"-ser han ut att tänka. Så vuxna ögon i den lilla kroppen..
Jag har förstått att många är upprörda över hur det blev med flytten fram och tillbaka. Men jag ser det inte så. Det var en radda olyckliga omständigheter som gjorde att allt blev så kaotiskt.
Först och främst: båda killarna bedömdes som flyttredo härifrån och jag tycker inte den bedömningen var felaktig. De hade varit stadiga ett tag (småplingiga som så här små pojkar är, men inte värre än så, och inget som inte Borås skulle klara).
Att det blev flytt så abrupt var jobbigt för oss föräldrar men vi märker ju att det är snabba bud i den här miljön (inte minst på Ronald ser vi det). Vips blir det plats över och personalstyrkan räcker för att genomföra en flytt.
Att det delades på brorsorna så länge däremot var väldigt jobbigt och läkaren här i Gbg tyckte inte det var ok. Som jag förstått det så var det en personalbristsfråga (mao en ledningsfråga och inget vi kan klandra golvfolket för).
Att Arvid blev dålig kan ingen hjälpa. Och omhändertagandet var nog så bra som man kunde önska.
Jag är dock innerligt tacksam över beslutet att ta Arvid tillbaka till Gbg!
Ja, tuffa dagar blev det och man kan lugnt säga att vi inte längtar efter en ny flytt med detta i ryggen. Men några veckors vila kan göra mycket med våra killar! De blir större och starkare för varje dag!