35 veckor!
Idag blir gossarna 35 veckor! Tänk att deras kämparvilja tillsammans med ett gäng av världens mest kompententa neo-personal har räckt ända hit!
Jag är så lycklig och tacksam för detta!
Samtidigt finns ett litet litet hörn av mig som börjar bli omåttligt otålig och längta hem. En del 35-veckors bebisar kan ju få gå hem. Sladdfria dessutom.
Ibland när det känns hopplöst segt med syrgas och cpap är det lätt att glömma vilka omöjliga förutsättningar de hade iom deras extremtidiga ankomst. Klart det måste få ta lite tid!
Mycket händer också hela tiden med utvecklingen. De blir mer vakna hela tiden. Mer personligheter. De växer så det knakar. De har börjat äta på flaska så smått. Osv.
(de har båda fått i sig 8ml på flaska, resterande sondat vi in, men vi är så stolta föräldrar!)
Idag kommer dr Ögon igen. Får se om det blir behandling för Arvid i dagarna...
På bilden har Vincent dragits som en magnet mot brorsan.. Det är kärlek det!
