arvidochvincent.blogg.se

Vincent har lärt sig alldeles själv....

 

Att föda barn i vecka 23 är utan tvekan en resa med många upp och nergångar. Många framsteg men också steg tillbaka. Och då har vår resa precis bara börjat.

 

Dagsläget för våra små pojkar är som följer:

 

Vincent. Har respirator (fick ett ganska allvarligt tillbud för några dagar sedan så han fick gå tillbaka efter att ha haft CPAP ett bra tag (mer om skillnaden mellan CPAP och respirator en annan gång, eller så kan ni googla ;).  Troligen berodde tillbudet på en analkande infektion. Så i dagsläget  har  han en infektion av oklar härkomst. Har fått brett spektrum antibiotika och infektionsproverna har nu stannat av för att inom snar framtid förhoppningsvis vända helt. Han mår bättre än för någon dag sen men är inte heller helt stabil. Hade infektionsproverna sett bra ut var planen att komma ur respiratorn idag, men man avvaktar hellre tills infektionen är helt borta för att inte påfresta honom mer än nödvändigt.

 

 

Arvid. Har också fått tillbaka respiratorn för en vecka sedan. Möjligen pga problem med magen och mycket luft i tarmarna. Fick byta respirator-tub inatt (lite oklart om han själv drog ur den eller inte) och har varit tagen efter det. Lungorna ser väldigt täta ut på röntgen ocg förklarar hans i nuläget höga syrgasbehov. Han ska därför påbörja kortisonkur för lungutvecklingens skull. Doktorn trodde man skulle kunna se en effekt efter någon dag... När man ser sitt barn ha respirator med extra skak och 90% syrgas och ändå ligger i underkant i syresättning då blir man rädd och ledsen. Vad gör man när det inte går att höja mer? SSK och Dr verkar dock inte överdrivet oroliga för hans tillstånd, även om det så klart inte är optimalt! Det är inte ovanligt med dessa sjuka lungor på så här små barn, vilket vi vetat länge, men det hjälper inte en mammas hjärta.

 

 

Nu på eftermiddagen har det varit lugnare för dem dock. Så nu håller vi tummarna att det går åt rätt håll snart! Några fler steg framåt än bakåt!

Till en början var det tänkt att bröllopet skulle gå av stapeln i Augusti 2013. Det skulle bli ett stort musikkalas med flera band och många gäster. Hela släkten (släkterna) och alla vänner och bekanta.

Sen kom beskedet om graviditeten som var beräknad till slutet av September.

Vi funderade fram och tillbaka på hur vi skulle göra men kom fram till att det var nästan två månader kvar till beräknad födelse vid bröllopet och att det nog skulle gå bra.

Men då kom tvillingbeskedet. Både jag och Daniel (min sambo) insåg att jag skulle vara både tung och otymplig samt att risken för förtidsbörd är betydligt större hos tvillinggravida. Ekonomin var något annat som blev påverkat med besked om inte bara ett utan två barn. Det stora kalas vi planerat blev ohållbart.

Vi kom fram till att minska ner antalet gäster, dra ner på ambitionerna och göra något litet och intimt. Och dessutom lägga datumet i god tid före storlek på mage, ork eller för tidigt födda barn skulle bli ett problem.

Datumet blev satt till 25 Maj.

Halva släkten blev involverad på ett eller annat sätt, det var pynt och bakning och musikunderhållning osv osv.

 

Men så händer det där som man aldrig kan föreställa sig, som man inte tror ska hända just oss. Fem dagar innan bröllopet, gick vattnet (mer om den saken i inlägget om förlossningen). Så den tilltänkta bröllopsdagen tillbringades sängliggandes, tittandes på Veronica Mars och försök att inte tänka på vad som skulle hända om bebisarna fått för sig att komma just den dagen...

 

Personalen sa att det fanns par som gift sig på avdelningen men vi känner att så viktigt är det inte så att det inte kan vänta ett år eller två. Då kan ju grabbarna få vara med också ;).

 

Jag som varit så rädd för förlossningen med allt vad smärta, oro, ångest den skulle innebära blev lugn och fokuserad när jag insåg att jag inte längre kunde göra något åt situationen (vilket jag ju för övrigt inte kunnat innan heller men nu var det upp till någon annan att ta hand om barnen på bästa sätt).

Jag hade redan tidigare fått information om att vaginal förlossning är bäst för både barn och mamma i detta läge. Att kejsarsnitt kan riskera att mamman inte kan bli gravid igen med risk för att livmodern kan brista och stor blödningsrisk.

Jag bad om bedövning men barnmorskan rekommenderade inte det, då det kan fördröja förlossningen vilket skulle vara en ökad risk för barnen som var så små. Alltså stod jag ut. Lustgasen var mitt enda hopp.

När det väl satte igång gick det fort. Många cm på kort tid. Tvilling 1 (Arvid) som hela tiden haft huvudet neråt hade helt plötsligt vänt sig och vägrade komma ner med huvudet. Istället försökte han ta sig ut med armen och ryggen först, på snedden. Även om han var liten så går det inte att komma ut på det viset så läkaren fick manuellt gå in och vända honom rätt och dra ut honom, stackarn. Direkt när han kom ut så sprang barnpersonalen ut med honom. Bara några minuter efter första barnet var fött satte det igång igen och poff sa det, så kom vattnet från tvilling 2 (Vincent) som en kaskad rakt över barnmorskan. Han låg i säte och kom till världen betydligt smidigare än brorsan. Även honom sprang de iväg med direkt (vilket vi visste att de skulle göra).

 

Stackars nyblivna pappan, som under hela förlossningen skötte sig exemplariskt och var ett fantastiskt stöd för mig, fick stickningar i händerna och blev likblek när Arvid stack ut handen för att hälsa, så han fick lägga sig ner på sängen bredvid.

 

Efter några minuter kommer den assisterande barnmorskan in och talar om att de arbetar med bägge barnen. Att de alltså lever!

 

Så gick det alltså till när jag blev tvåbarnsmamma över en natt.

 

Prematur är ett barn fött före 37:e graviditetsveckans utgång. Barn födda mellan 33:e och 36:e graviditetsveckan brukar betecknas som för tidigt födda (PT - Pre Term). Födsel i 29:e till 32:a veckan som mycket för tidigt födda (VPT - Very Pre Term) och före vecka 29 som extremt mycket för tidigt födda (EPT - Extremely Pre Term).

Ordet prematur betyder före mognaden, för tidigt, omogen.

En prematur födsel innebär vanligen vård på neonatalavdelning för barnet. I Sverige har man räddat barn i vecka 22. Från vecka 28 är överlevnadschanserna med intensivvård tämligen goda. Överlevnaden har bland annat med barnets lungmognad att göra. Vid hotande förtidsbörd kan vården förhindra värkarbete och förlossning i vissa fall. Kvinnan kan då ges kortison som "påskyndar lungmognaden". När förtidsbörden är ett faktum så kan man ge barnet surfaktant eftersom surfaktant inte börjar bildas förrän ungefär vecka 23 och börjar inte bildas "i full skala" före ca vecka 30-32. Efter graviditetsvecka 32 behövs vanligen inte detta utan barnen klarar sig, trots sin litenhet (1-1,5 kg), och lungorna är i allmänhet tillräckligt mogna att andas med utan hjälp.

 

---------------------------------------------------------------

Våra små gossar räknas med andra ord som extremt prematura och föddes precis på gränsen till att man aktivt ska arbeta för att rädda de små barnen. Eftersom vattnet på tvilling 1 gick v.22+0 (mer om detta i ett annat inlägg) är vi väääldigt glada för att de stannade dessa viktiga dagar för att komma in i vecka 23 där överlevnadschanserna ökat (även om de även här anses ganska små, jämförelsevis med exempelvis v.24-25...

Detta är bloggen för dem som vill följa vår resa från extremt prematur födsel (prematur = för tidigt född) till att (förhoppningsvis) komma hem och starta livet som familj.

 

Jag kommer att beskriva våra med och motgångar, dokumentera det där som jag kanske senare kommer att glömma. Jag kanske kommer att ha mer ork att skriva och uppdatera vissa dagar, mindre andra.

 

Jag kommer att skriva mer utförligt om hur vi hamnade här, vilka våra fantastiska pojkar är och vart på resan vi befinner oss just nu, allt eftersom.

 

Vi kan ju börja med två bilder på våra små gossar: