Identitetskris
Sandra (den fantastiskt generösa människan som tog sig till Östra för att ge oss kläder och annat i present trots att vi var totala främlingar) satte ord på precis vad jag upplever nu. Att jag tappat bort mig själv.
Vem är jag?
Om det beror på att jag genomgått en livskris, blivit förälder, tillbringar för mycket tid med mitt eget huvud nu när jag inte jobbar eller min ganska ordentligt utökade kroppskostym, eller en blandning av samtliga, vet jag inte. Men helt plötsligt kommer funderingarna på vem jag är, vem jag vill vara (som mamma, vän, partner, kollega), hur jag vill leva mitt liv, vart jag vill leva mitt liv, vad jag har för intressen bakom alla "borden" och "måsten", vad jag gillar att göra när jag inte ägnar 24h om dygnet åt att vara just mamma, hur jag ska gå till väga för att sluta stressa, sluta försöka prestera för presterandets skull...
Hur jag vill minnas mitt liv när jag ser i backspegeln på ålderns höst.
Funderingarna på vad som egentligen är viktigt. Vad som egentligen betyder något.
Hur jag ska göra för att helhjärtat ta till mig och leva enligt dessa tankar istället för att bara tänka.