Glad midsommar!
Roligt att så många hittade hit igår efter att jag kommenterat ett blogginlägg hos Underbara Clara!
Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Jag hinner helt enkelt inte med. Grabbarna kräver ganska mycket under sin vakna tid (som blir allt längre) och resterande tid går åt till att planera bröllop och försöka få lite sömn.
Förhoppningsvis blir det bättre framöver :).
Har jag berättat att familjen Elveskär (det kommer ju även vara mitt namn om en dryg vecka! Äntligen!) ska åka på sin första semester v.28. Nämligen till Hjo (eller strax utanför). Lagom långt. Tvillingfamilj som har stugan vilket innebär att allt finns i dubbla uppsättningar. Lagom avstånd att åka med två små kiddos samtidigt som det är tillräckligt långt bort och "främmande" för att kännas avkopplande.
Nu hoppas vi bara innerligt att vi alla får vara friska! *peppar peppar, all peppar i småland*
Mitt mål under sommaren är att bli bättre på att fota med kameran. Visst är det snabbt och lätt att få fram mobilen för att fånga speciella ögonblick, men hur kul är det med en blogg (eller att titta tillbaka om några år) och alla bilder är mer eller mindre suddiga?! Så, jag ska försöka bättra mig. Verkligen.
(hm.. inte för att det verkar hjälpa att man fotar med kameran, med virvelvinden Arvid i närheten blir alla kort suddiga iaf.. ;)
Barn och kattungar/hundvalpar är verkligen inte helt olika varann.. Leka, sen sova. Oavsett plats.
Killarna har fått tid till ögonmottagningen mitt i semestern. Men känns ganska bra att iaf komma dit, för jag tycker båda, men särskilt Arvid, skelar mer och mer. Vi har ju vetat att den risken finns att det ska bli "värre" ju mer de börjar fokusera och koncentrera sig, men man hade såklart hoppats att slippa.
Jag vet att skelning är en pettitess i sammanhanget. Men lägg ihop det med att vi fortfarande inte vet hur bra/dåligt de ser, hur de hör, om de kommer få bestående men i motoriken, om de kommer att få koncentrationssvårigheter/inlärningsproblematik och allt annat som vi fortfarande har framför oss så blir summan av kardemumman ganska stor och orosfylld.
I övrigt kan jag berätta att specialstolen vi fick från sjukgymnasten står oanvänd. Efter magsjukan blev vi tvungna att maskintvätta babysittarna och eftersom de brukar få mat samtidigt så satte jag dem i deras vanliga stolar när de skulle äta (orkade inte "krångla" med nya stolen just då). Men döm om vår förvåning när det fungerade riktigt bra! Tjohoo! Med bricka och sittdyna så klarar båda killarna av att äta i sina stolar nu! Hipp hurra för Arvid och Vincent (och mamman och pappans stackars ryggar!)!
Arvid har dessutom börjat få, om än väldigt väldigt lite men iaf lite, stabilitet i sittande läge. Han är där Vincent var för någon månad sedan. Man kan till och med släppa lite lite ibland utan att han faller ihop som en hösäck direkt! Det går framåt hörrni! Det trodde jag aldrig efter att ha stått ganska still ett bra tag. Meen så skönt, då kanske det finns hopp om'et! :)
Ursäkta det långa inlägget som egentligen bara skulle bestå i att vi önskar er alla en fin, frisk och glad midsommar!