Lika som bär
Igår var vi på neo-uppföljning hos läkare och sjukgymnast.
Arvid har äntligen (!) tagit ett litet viktsprång och längdsprång och är nu ikapp brorsan. Exakt.
Killarna var 72 cm långa /korta ;) och 8740g tunga /lätta. Dessutom hade de 45 i huvudomfång bara för att sätta kronan på verket. Därmed kvalar de in på sin korrigerade kurva på -2 och doktorn var mycket nöjd med detta. "Så är det med alla prematurer, och era är födda v.23! Kan vara stor skillnad uppåt 24-25 både storleksmässigt och utvecklingsmässigt".
Sjukgymnasten uttryckte sig som så: vad rooligt att se att det går så mycket framåt. Det som jag såg sist och man kunde bli lite orolig över hur det skulle bli, har bara gått positivt och nu är jag inte orolig. Typ. Av Vincent svaga vänstersida kunde man knappt se något alls längre, och Arvid briljerade med att kunna sitta, klättra, kräla/krypa och nästan ta pincettgrepp sedan sist. De kunde även (hjälpligt) slå två klossar mot varann vilket man kollar på 10-månadskontrollen. Sjukgymnasten tyckte att de är näästan på tiomånadersnivå eller iaf inom normalintervallen. För de klarar ju många saker (ex sätta sig upp eller krypa) men det har ännu inte blivit "lätt" eller rutin och det är fortfarande bara hjälpligt men iaf! Och den här svårigheten de har tror hon kan följa dem. Åtminstone ett tag, kanske längre.
Men jag är så glad för de positiva beskeden! Och samtidigt känns det lite "skönt" att få bekräftat att mina farhågor inte varit påhittade eller överdrivna (som i maj när jag bad om en extra koll hos sjukgymnasten).
Hon tyckte inte vi behövde ses något innan nästa kontroll vid 18 mån korrigerat för hon tyckte inte det fanns något oroväckande i nuläget! Yey!