162 dagar
Så många dagar har vi (grabbarna) varit inskrivna på neo. Lägg där till de åtta dygn då jag (och Daniel) var sängliggande innan dess..
Med det säger vi god natt!
Idag blev vi alltså utskrivna! Ok-stämpel i rumpan!
Konstigt! Det trodde vi aldrig!
Dagens läkare pratade väldigt mycket om oss föräldrar och våra behov och överlevnad samt förhållande med varann. Han var medmänsklig och empatisk!
Han menade att nu när barnen är "friska" måste vi rå om varann också. Kändes skönt på nåt vis att han betonade att det kan komma efterreaktioner som kan upplevas skrämmande, tankar man inte vill tänka, men som är helt normala reaktioner på en kris av detta mått.
Han kollade även svaret från MR hjärna. Och ja, hjärnan har påverkats av deras extremt tidiga födsel, vilket vi ju visste. Bla resterna från Vincents blödning. Och lite andra avvikelser. Det ingen kan svara på är om de kommer att få några bestående men av det. Hjärnan är en fantastisk konstruktion som kan hitta nya vägar och banor där det behövs. Även denna dr tyckte dock att det såg ganska lovande ut eftersom killarna är så i fas redan. Men han vågar inte lova guld och gröna skogar såklart.
Det han även sa var att det är så här MR på v.23-bebisar brukar se ut. Och jag vet ju flera 23-veckors som klarat sig jättebra. Så allt vi kan göra är att hålla tummarna för det bästa! Vi älskar såklart våra killar lika mycket oavsett men för deras skull vore livet lättare om de vore så friska som möjligt. Det är en hård värld vi lever i.
I övrigt var doktorn mycket nöjd. Han trodde inte (heller) att det dröjer så länge innan Arvid är av med syrgasen. Hoppas går ju!
Dagena vikt och längd:
Arvid 4565 g och 54,5 cm
Vincent 4420 g och 54,5 cm
Efter besöken på sjukhuset somnade hela familjen. Det är tröttsamt med sjukhus!
