Jag tycker facebook är bra. Det är en bra mötesplats för att "träffa" andra i samma situation som en själv.
Jag är till exempel med i en grupp för extrema prematurer. (Jag är även med i en för för tidigt födda barn men märker att det är stor skillnad på att ha ett barn fött i v.34 och ett runt v.25). I den gruppen finns det alltid folk som förstår, har varit med om det samma etc. Sånt som vänner och bekanta inte kan sätta sig in i hur mycket de än försöker. Sådana saker som man måste ha upplevt själv. Där finns alltid nån att fråga.
Jag är även med i två tvillinggrupper. Det är lite samma sak där. Det är speciellt att ha två barn som är lika gamla. Svårt att föreställa sig om man inte själv är mitt i det. I dessa grupper kan man se att andra tagit sig igenom de tuffa perioderna helskinnade, få tips och råd om praktiska saker och problem som uppstår när barnen är två. Eller bara få lite stöttning och uppmuntran när det känns hopplöst.
Jag gillar också second hand-trenden man kan se på fejjan nu. Kostar gratis och många saker får dagligen nya glada ägare istället för att belasta vår redan hårt ansatta miljö!
Så ja, man kan säga mycket om facebook men när det gäller dessa saker så tycker jag det är guld värt!
Idag exempelvis frågade jag i prematurgruppen angående vår lilla Arvid som knorrar stånkar stönar och spänner sig hela dagarna. Sällan är helt lugn eller tyst. Har ju hört från neo om prematurknorr men Vincent är ju aldrig sådan. Såklart fanns det många med liknande erfarenheter som kunde "trösta" med att det går över med tiden. Bara en sådan sak som att andra har varit med. När det annars känns som att alla andra barn är så tysta och nöjda.. :)
Jag ber om ursäkt om inlägget blev rörigt. Har svårt att få överblick när jag skriver från mobilen..

Vår alldeles egna lilla knorris!