Härom dagen pratade Alice i sin videoblogg om en fråga som jag tycker är viktig (Alice som jag skrivit om tidigare som bloggar på alice.familjenlof.se , vet inte hur man gör länkar i appen).
Nämligen hur hon, med en cp-skada, upplever det när folk använder ordet CP som ett skällsord och tillmäle och som ett uttryck för någon som är "dum i huvudet".
Klart att det är sårande. Och kränkande. Och allmänt jättesorgligt.
Jag har själv använt uttrycket i mina dagar. Ett uttryck jag lärde mig i skolan redan som liten och som liksom "kom per automatik" om nåt inte var som jag ville.
Det var nog först när jag träffade Alice och fick upp ögonen för vad en cp-skada är som jag slutade. Jag var helt enkelt okunnig och dumt ovetandes. Liksom jag som liten var helt ovetandes om att n-ordet var ett uttryck för förtryck och inte ett folkslag.
Det är tur att man kan lära om och lära nytt!
Idag brukar jag påpeka när människor använder ordet CP i fel bemärkelse och ofta är de helt omedvetna om hur fel det blir och helt utan onda avsikter.
Så snälla kära läsare. Försök tänka er för! Det finns så många andra uttryck som bättre kan beskriva en idiot eller en apparat som krånglar. Google it! 😜
Jag hade tänkt skriva lite mer om Vincents cp-skada. Om hur jag vill att den ska få vara en naturlig del av hans och våra liv. Inget som det ska hyschas om och inte heller något som ska identifiera hela Vincents person. Jag tänkte skriva om hur laddat det är för människor i allmänhet. Hur vissa har svårt att bemöta när man berättar att han har svårt att gå på grund av en cp-skada. Hur de liksom vrider på sig och ser obekväma ut.
Men jag hittar inte riktigt skrivorken/skrivtiden/skrivinspirationen så ni får nöja er med detta sålänge.
Killarna håller på att skolas in på förskolan vilket hittills, peppar peppar, går väldigt bra! Tre dagar in och vi hoppas på att slippa allt för stora bakslag.
